Grattis! :D Väldigt söt. 
Ett tips för det här med att hen inte vill gå in i buren när du måste sätta in hen där: det är lätt att det blir så att man endast stoppar in fågeln i buren när man "måste", dvs när man ska göra nåt annat eller när man ska gå någonstans - men då blir det automatiskt så att fågeln associerar buren med något negativt, att det blir tråkigt, att dom inte får någon uppmärksamhet, att deras människa försvinner osv! Det är alltså inte alls konstigt att det blir lite svårare då om man tänker efter. 
Istället rekommenderar jag att sätta in hen i buren lite ibland men ändå fortfarande vara där, stanna vid buren, prata och ge hen uppmärksamhet, sätt in nån väldigt rolig leksak (typ massa papper att strimla sönder!), ge lite gott genom burgallret eller i matskålen, osv - gör det till en extra rolig upplevelse att få komma in i buren - och ta sedan ut hen från buren igen efter en stund.
..Och när du faktiskt behöver sätta in hen i buren för att du HAR något annat att göra, gör det med lite framförhållning så du har tid att sitta kvar vid buren en stund och ge lite uppmärksamhet medan hen är där inne, innan du vänder din uppmärksamhet någon annanstans eller går iväg.
På så vis associeras inte buren längre med att du försvinner eller slutar ge hen uppmärksamhet, och det blir inte en negativ erfarenhet att bli satt tillbaks i buren!

#1 Tack och tack för tips😃 Försöker "klickerträna" in hen i buren i nuläget. Försöker också göra som du skriver alltså ge godbitar i buren, ge något att strimla osv. så hoppas på bättring snart. 

Försöker också klicka för att få pilla på ringen så jag kan läsa vad som står på den…ännu har jag bara lyckats se fragment. Förhoppningen är att jag med hjälp av ringen ska kunna få reda på mer om min nya familjemedlem, kanske spåra en uppfödare och få reda på mer exakt ålder (och med lite extra tur kanske jag kan spåra upp några papper på ett DNA test…någon som vet hur man går till väga för att spåra information via ringmärkningen?). 

Hen var svår för förra ägarna att få in i buren, bet osv. vilket ledde till att de (när hen inte ville gå in självmant i buren) tog en t-shirt om hen och sedan tog hen till buren = jag tror att det därmed finns "tråkiga/obehagliga" associationer sedan tidigare med i bilden, vilket försvårar situationen. 

Jag har blivit biten idag också…men tror faktiskt betydlig mer sällan eller jag har i alla fall inte  fått lika många märken idag som jag fick igår och det känns ju positivt, haha. Tror det går framåt 🙂 Hen bits gärna om jag inte vill att hen ska göra någonting (som ex. dra…bita? i mitt hår) och försöker flytta bort hen från det som hen pysslar med. Hen är bestämd och inte rädd för att tala om det - liten men tuff❤️ 

De första dagarna (efter att min fina lilla goja anlänt) hade jag tyvärr inte möjlighet att vara hemma speciellt mycket (p.g.a. personliga orsaker som jag inte kommer gå in närmare på, mer än att det var totalt oförutsett) vilket ledde till att hen spenderade mycket tid i sin bur. 

När jag sedan kunde spendera mer tid med hen under gårdagen, så skrek hen vid flera tillfällen när jag var i samma rum som hen (som alltså var utanför sin bur). Idag skrek hen vid något tillfälle när jag var i rummet, men inte alls lika mycket eller lika länge som igår. 

Visade hen sitt missnöje på något sätt efter att ha fått vara själv så mycket de första dagarna eller tolkar jag in för mycket? Kändes som någon typ. av protest för  idag har jag inte upplevt hen som speciellt skrikig, endast skrikit vid något tillfälle under en väldigt kort stund. Igår däremot började jag fundera på om grannarna skulle ringa någon och få mig vräkt p.g.a. oljud och började ifrågasätta mitt beslut att skaffa goja i lägenhet…väldigt skönt att hen inte skrikit alls i närheten av så mycket idag. 

Mvh/Chinesecrestedlover

ps. lite OT; men vet någon hur man får bilderna att hamna på rätt köl? ds.

Min gojas bakgrundshistoria:

Ska enligt uppgift bott hos en person som blev allergisk och därmed gav en vän i uppdrag att sälja hen. Då flyttade hen till förra ägaren (alltså den innan mig) som efter att ha haft hen någon-några månader inte längre kunde ha kvar hen för att hen attackerade en familjemedlem och även familjens andra goja (en Amazon). 

Förra ägaren har endast fått veta att hen är en hane (ej fått papper på det) och att hen är mellan fem och sex år gammal, någon mer ingående information finns inte att få. 

Nu har hen flyttat till mig och det är förhoppningsvis och med största sannolikhet sista flytten för denna lilla oslipade diamant. Man kan ju tyvärr aldrig säga helt säkert att man inte ex. ska bli allergisk eller så (och jag har en allergisk pappa) men jag har aldrig visat några tecken på allergi (trots typ.en miljon djur av olika slag) så tror inte risken är alltför stor tack och lov. 

Så galet glad just nu!🥳 

Har fått ett helt underbart e-mail från en fågelförening som jag skickade lite frågor till angående ringmärkning (om man kan spåra upp en uppfödare t.ex.). De har lyckats få fram vem som köpte ringen som min goja har (lyckades tyda ringen tillslut)! De hade dock inga kontaktuppgifter till personen i fråga…men jag är ett steg närmare att få reda på mer om min gojas bakgrund (förhoppningsvis i alla fall). I dagens uppkopplade samhälle så kan det ju inte vara så svårt att hitta kontaktuppgifter. Har redan nu kommit en bit på väg i mitt sökande efter dessa…så snart kanske jag kan få reda på hur gammal min lille vän är och "fingers crossed" kanske även vilket kön den har.

Nu har jag pratat med uppfödaren och det var ett lite småchockerande samtal…gojan är inte mellan 5 och 6 år som jag fått reda på utan 10 år! Min lilla vän "föddes" (kläcktes) 2008! 

Tyvärr så visste uppfödaren inte om det är en hane eller en hona. Papper på det följde dock med till ursprungsägaren…men uppfödaren sålde gojan till en zoobutik från början och vet därför inte vem som köpte hen. Här tar nog mitt spår efter flera uppgifter slut för jag tvivlar på att zoobutiken sitter på den uppgiften efter 10 år…om zoobutiken ens finns kvar. 

Dags för en uppdatering med lite nya bilder på  min lilla kompis😃 

Jag skrev tidigare (i #0) om att hen "inte överdrivet lekfull (till min stora förvåning…hen är ju ändå en Caique/Vitbuk!). Bryr sig inte nämnvärt om t.ex. kattbollar osv. som jag sett andra (på Youtube då) bli som tokiga över.  Hoppar inte heller (ännu i alla fall) på det karaktäristiska viset som man kan se nästan varenda Caique (vitbuk) göra på Youtube." 

Detta stämmer fortfarande till viss del, det är inte lätt att få gojan intresserad av mycket av leksakerna jag har till hen…men min lilla vän har nog börjat lita mer på mig nu/vågar släppa loss lite mer😍 för plötsligt kommer hen fram ibland och hoppar (så där gulligt jag sett på Youtube, haha) några hopp och slänger sig på rygg och/eller biter tag i min hand (oftast ganska löst tack och lov) och liksom "brottas" med min hand. Ibland vill hen även ha en leksak och ligga på rygg med den, så gullig! Vissa leksaker tycker hen är roliga (dock långt i från allt jag erbjuder, haha… men en del saker är roliga) och det är ju kanonbra jämfört med att i stort sett inte bry sig om någonting. 

Gullegojjaaaa!!! 😍😍😍

Vilken söt en!

#7 och #8 Ja visst, det är en rolig liten en…kan vara totala mysgojan som vill sitta nära och pilla lite försiktigt i ansiktet eller numera komma hoppandes och kasta sig på rygg för att busa…för att plötsligt förvandlas till en envis liten😈 som bara vill göra sattyg (typ. gnaga sladd…puh att det inte blev grillad goja, numera har jag dragit ur just den sladden som verkar "godast", tugga sönder annat som hen inte ska ha är också populärt) och som attackerar händerna med "tången" som sitter i hens ansikte och biter hårt som f*n i händerna (med förkärlek mellan fingrarna) så att det blir som gropar (dock inga hål som i början när hen kom hit…men det gör så ofantligt ont ändå)…hahaha😂, älskar verkligen denna lilla "ADHD-rottweiler-pitbullterrier-valp-bebis-psykopat med vingar"❤️. 

Har köpt lite nya leksaker och den klart populäraste hittills är en gåstol med ljud, då blir det "sing-a-long" men visslingar av olika slag och gärna ganska högljudda sådana, urgulligt.  Jag har "förvandlat" gåstolen till en liten "sittpinne-grej" (fäst rep runt handtaget) så hen kan sitta där och uppskatta alla roliga (läs: kommer driva mig till vansinne till slut😉) ljud. 

I går lekte hen väldigt mycket med ett litet gosedjur också (även det nyligen införskaffat), hen låg på rygg och bet försiktigt i den lilla giraffen😍

#9 Naw vad gulligt med giraffen😍

#10 Ja, fruktansvärt 😃 

Här kommer lite fler bilder på min "knasboll" ❤️

Bland ett hav av leksaker :-) ex. en mjukishyena (?), en mjukisnyckel och en mjukismobiltelefon…

Försöker klämma sig under dörren eller kanske se vad som finns på andra sidan? Går ibland längs med dörren och liksom lägger huvudet på sned för att se bättre…Haha

Jättedålig bild…men ser så roligt ut när hen står sådär rakryggad :-)

Nybadad/duschad… och sen så kastar vi oss såklart ner i en soppåse för att bli riktigt rena, hahaha

Så sötnos!

Nu är han här *Trumvirvel*…goja nummer två!🥳😃 

Jag har letat sedan min första goja anlände och nu har jag äntligen fått hem en till. Förhoppningsvis ska de två bli kompisar och slippa leva ensamma. 

En Rosthuvad Vitbukspapegoja denna gång. Könstestad hane på 3 år. Även denna goja är en omplacering, familjen kände inte att de riktigt hade tiden för honom. 

Han sitter nu och visslar och ljudar som en galning😂 (och min lilla vän sedan tidigare svarar lite lågmält med ett "tuut" eller två ❤️). 

Vad fin!! Så roligt att de redan pratar med varandra!! Hoppas alltför bra, är den något tam??

#14 Visst är han fin😍 Ja det var roligt att höra att de svarade varandra, haha. Han bet mig det första han gjorde men det gjorde den andra också precis då jag fått hem hen så 😂 Han var nog lite stressad av flytten och så kom jag och sträckte fram handen (skulle flytta över honom från transportburen till karantänburen). 

Han ska vara väldigt tam enligt förra ägarna så det är nog bara att han behöver lite tid att vänja sig vid nya miljön och mig.  Efter han hade bitit mig (hårt också, haha) så flög han upp och satte sig på min axel och satt där ett bra tag innan jag lyckades övertyga honom att det var ok att kliva in i buren. Sen åt han och drack lite och visslade och hade sig 😃

Helt otroligt gullig❤️

Nu har jag beställt ett DNA testkit för att äntligen få reda på om min Svarthuvade lille vän är en hane (som tidigare ägarna påstod) eller en hona. 

Detta har jag velat få reda på sedan gojan kom hit (men det har av olika anledningar inte blivit av), men nu när jag har en goja till känns det ännu viktigare än tidigare att veta säkert. 

När de förhoppningsvis kan bo tillsammans så kan det ju vara bra att veta om det finns risk för äggläggning/värpnöd/ungar eller om jag kan var lugn angående dessa saker. Om gojan uppvisar någon typ av symptom så är det ju liksom bra att veta om det finns risk för att ett ägg har fastnat eller så. 

Så spännande😃 Är det en pöjk eller en tös? 

Innan min lilla darling tyvärr efter en tid med mindre tid för hen (p.g.a. väldigt sjuk hund) började plocka sig.

Här finns en tråd som till en början i alla fall handlar om att min vän (Svarthuvade) började plocka sig 😭 och som sedan även kom att handla om hur jag hittade och äntligen fick tag på en kompis (Rosthuvade) till min tidigare ensamma goja. 

https://burfaglar.ifokus.se/discussions/5d1392578e0e74150b0004d4-min-alskling-plockar-sig-till-min-stora-sorg?discussions-1

Vad roligt att de ändå är rätt tama! Spännande att få veta om det är en hane eller hona! Hur lång tid tar ett dna test svar?

#18 Ja, den nya är rolig. Han har dock ett "väsande skrikläte" som jag verkligen inte gillar…det låter hemskt, haha. Han låter också som något typ. "metalliskt plingande" ibland, haha. De är knasiga de små. 

Försökte mig på att träna lite med nya grabben igår men han var inte så intresserad av godiset jag hade att erbjuda, så det gick sådär. Han verkar inte (men det kan ju vara för att han precis flyttat hit, tog ju ganska lång tid för min första att "tina upp") så intresserad av att leka eller ens undersöka saker och göra hyss🤔 

Han sitter helst på min axel när han är ute ur buren (och flyger knappt någonting) och är i nuläget extremt svårövertalad att gå tillbaka in i buren igen, haha. Det är något jag definitivt måste jobba med så att det går lättare att "natta" honom. 

Ja, väldigt spännande, jag har ju i snart ett år varit ovetande om vilket kön hen är så det ska bli kul att veta och äntligen till 100% bestämma mig för ett namn. Jag kallar hen mest "Birdie" som det är nu så vore trevligt att kunna ge hen ett riktigt namn. Hade ett namn när hen kom hit men vill byta det av olika anledningar. 

Jag vet inte riktigt hur lång tid det tar men nu har jag i alla fall kommit en bit på väg mot ett resultat, jag har i alla fall beställt själva testkitet😃. 

Sen ska jag bara våga/lyckas ta "blod" från hen också… någon tipsade om att det enklaste var att "klippa lite för långt" då man klipper klorna för att få en liten droppe blod, detta skulle då inte vara alltför traumatiskt för gojan enligt den som sa det…men det låter ju lite läskigt att göra det med flit (klippa fel kan man ju råka göra…men att gå in för det, känns sådär😮).  Alternativet att plocka bröstfjädrar fungerar ju liksom inte på min lilla vän eftersom sådana inte längre existerar 😭Det kanske slutar med att jag sitter här hemma och tittar på testkitet men inte kommer längre än så, haha.

#19

Ja jobbigt att få blod ifrån de…känns inte så kul att klippa så det blöder men som sagt fjädrar blir väl svårt att få från den.

Vad heter den nya..den hade väl ett namn i alla fall…

Fast Birdie var rätt fint det oxå…

#20 Ja, får se hur jag löser det…på något sätt ska det väl gå…måste ju få reda på könet innan jag blir galen på min namnlösa goja…och att kalla den hen hela tiden…  

Ja, han har ett namn meeeen jag vill byta och kan inte riktigt bestämma mig till 100% innan jag vet kön på den andra, vill att namnen ska passa ihop 😃

Ja, haha…men Birdie ska få ett finare namn…hoppas  jag, om jag kan bestämma mig. Blir så jobbigt att kalla de 1:an och 2:an eller goja 1 och goja 2 hela tiden…så vore ju kul med namn…hahahaha 😂

#18 och #20 DNA testkitet har kommit och det följde med en "liten" nål som man tydligen ska sticka in i foten ovanför klon (så inget klippa för långt på klon alltså)…nu ska jag bara klara av att göra det också. Min lilla vän lär ju hata mig (och visa det rätt tydligt med sin "avbitartång"😉) om jag plötsligt sticker hen i foten…men ja… 

När provtagningen väl är avklarad och papperna är inskickade så ska det ta ca tre veckor (från att det anlänt till labbet) innan man får svar.

#21 o 22 Ja blir roligt att höra vad det blir för namn till slut. Ja det är inte kul när man måste göra nått som papegojorna sen inte litar på en. Men hoppas det går bra och att du har ett svar snart.

https://burfaglar.ifokus.se/discussions/5f2bde5bce12c40fa50849f7-antligen-avslojande-av-namnresultat-av-dna-test?participating-1

Ibland alltså…Hugin den lille 😈 bet mig då jag gick förbi honom och fortsatte bitas!  

Jag hade precis släppt ut gojorna ur buren och Munin satt på min axel, skulle hämta lite godis till de och Hugin satt i buröppningen. Tvungen att passera buren för att komma till burken med godis. 

Hugin bet mig då (galet hårt!) i armen (i höjd med skuldran ungefär) och sedan fortsatte han bita mig (i armen) medan han klättrade upp på axeln! Han slutade inte så tvungen att skaka av mig honom. 

Först trodde jag att han bara var "lite" väl hårdhänt när han klättrade (brukar använda näbben först om han ex. ska kliva upp på handen, men då är han försiktig), men insåg sedan att han bet för att bitas… vet inte varför eller varför han tyckte jag förtjänade att få blåmärken…men hey, han är ju en vitbukspapegoja…så…😉

Båda gojorna flög iväg och jag lämnade rummet. Ville inte umgås med Hugin just då precis. Sorgligt för Munin var en riktig liten gullunge😍 som satt på axeln och visslade och gav mig "pussljud".  

Det gjorde ont långt efter han bitit mig och blev blåmärken…jäkla lille…😡 

Livet med små gojor med klara attitydproblem, haha. 

Ps. Lite besviken om jag ska vara ärlig (även om jag vet att det lite hör till vitbukar)…men han har väl förhoppningsvis bara en dålig (eller/och hormonell) dag hoppas jag. Han har inte bitit mig på allvar sedan han kom hit och vi inte hade lärt känna varandra ännu. Då flög han vid ett tillfälle och satte sig på min axel och bet mig hårt i ansiktet…det var inte heller kul…ds.

Tror han kanske biter pga att den andra fågeln satt på axeln? Jag hade en undulat som blev jätte arg på mig om jag ägnade tid åt någon av de andra undulaterna. Och då gick han verkligen in för att bitas riktigt hårt o mkt.

#26 Mycket möjligt… de är ganska "resurs försvarande" känns det som, men det brukar mer bli att de "näbbas" (bråkar lite med varandra genom att ta i varandras näbbar och låta irriterat typ), inte att han biter mig jättehårt. 

Oavsett så var det inte så roligt…deras näbbar må vara ganska små…men det känns när de tar i, vill jag lova…aj! 

Gillar inte riktigt när båda vill sitta på axeln/på mig samtidigt, just för att de då ofta blir lite tjafs (mellan gojorna)…men det har aldrig hänt något liknande idag innan…men antar att någon gång ska vara den första (hoppas den första och sista, haha).

Gah! Jag hatar att klippa klor på mina gojor…lyckades naturligtvis klippa Hugin lite i pulpan (trots att jag bara klippte den yttersta spetsen…vet inte hur det blev så). Ingen panik tänkte jag (som jag fick när jag råkade klippa Munin) och så på med potatismjöl och tryckte även med vadd på. In i buren när det stoppat…trodde jag…

Jag gick in till gojorna lite senare och såg blod droppar lite här och var och blodigt ansikte på Hugin. AAAHHH! Han förblöder tänkte jag…där rök "ingen panik, det löser sig" känslan.

Försökte få tag i honom för att kunna stoppa blodet…men han var inte så villig till det (förståeligt, var såklart inget kul att klippa klorna idag) så han attackerade min hand och vägrade släppa. Satan! va ont det gjorde (och gör, ömt osv. fortfarande), de kan verkligen klämma åt och borra in näbben…aj!

Lyckades tillslut (med mer stress för oss båda än jag önskat) få tag i honom (han hatar att bli fasthållen, försöker arbeta på det) och applicerade potatismjöl och höll på klon med vadden en längre stund. Sen fick han sitta ganska länge i en transportväska, med en tidning på botten dvs. utan sittpinne eller så (tänkte att ju mindre saker han kan skrapa upp den på desto bättre).

Nu hoppas jag att det är stoppat på riktigt. Det har passerat läggdags föör mina små grabbar och de har gått och lagt sig, men jag kommer hålla lite koll under de närmaste timmarna eller så, just in case. Hoppas dock att han håller sig lugn nu och att det inte rivs upp igen.

Bild på Hugin från idag…innan blodbadet visade sig i buren (dvs. innan jag gick tillbaka in i rummet och såg bloddroppar på allt möjligt) samt Hugins härliga "dra åt… matte"😈

#28: Det är så hemskt när man råkar klippa dem i pulpan! Får alltid dåligt samvete när jag råkat göra det på något av mina djur! (är så glad kanariefåglarna har ljusa klor så det är lätt att se pulpan, speciellt då det är så läskigt att klippa deras klor då det ju skulle vara så enkelt att råka klippa av en tå om de sprattla till i precis fel tillfälle ryser.

Hoppas han förlåter dig snart!

#29 Ja, aldrig kul att klippa djur i pulpan (man känner ju sig som universums elakaste) men det känns läskigare med gojorna. Delvis för att jag inte är lika van att klippa klor på fåglar som andra djur, men också för att det känns som de ska förblöda eller nåt ("…har inte så mycket blod" som jag läste någonstans).

Skulle vilja hitta en bra fil och försöka med det i stället och så måste jag ta tag i att lära de att vara delaktiga av fri vilja…(det har liksom glömts bort lite av olika anledningar). Det känns mindre läskigt med fil…borde ju inte kunna bli riktigt så här pass illa då…men känns som att de måste vara med på det då (jag har ju liksom bara två händer😁).

Hugin verkar fortfarande tycka att jag är dum…men han har fått lite extra godis idag så hoppas att han snart glömmer hur hemsk matte han har… Tycker så synd om honom.

Jag lider också idag så han kan ju trösta sig med det. Jösses va ömt mitt finger är och toksvullet (och lite rött). Varför ska mina djur alltid lyckas bita mig nära leder så jag får svårt att röra fingrarna? 🤣

Munin har varit precis lika "gulli-gullig"😍 som alltid, så det känns som en liten tröst att inte båda hatar mig i alla fall.

#30: De är bra på att träffa leder! Jag har haft en krabbtaska som nöp mig i fingret och sen vägra släppa så den hängde från mitt finger, mitt i ena leden! Det var inte skönt (var som tur var inte en med de allra största klorna men hade en rätt bra storlek) och som tur är blev det ingen skada (även om fingret såg hälften så tjockt ut där efter den släppt).

#31 Hahahahahahaha…det var lite annorlunda det!

Det märkligaste jag lyckats bli biten av (dock ej i en led) var nog en slamkrypare jag hade för en massa år sedan…det var rätt udda, de visade sig ha typ. "hajtänder" (flera rader), haha.

När det gäller leder så har jag haft en hund som lyckades träffa leden så illa att jag inte kunde lyfta saker på ca en vecka (han var ehm…galen) och så en råtta som "flög" ut ur ett hängande "hus" och högg tag i leden…hon var inte så van vid människor (glömde att hon var där i, när jag skulle städa buren och kom lite väl nära).

Gissar att någon kanin kan ha lyckats träffa en led genom åren också…men med kaniner så är det nog "geléhallonen" som är det knasigaste stället jag blivit biten på, hahaha🤣. Det var en eh…rätt konstig upplevelse…

#32: Jag har lyckats bli biten i bröstet av en havstrut (den hade trasslat in sig i bär nät och tackade mig med att sitta och "gnaga" mig på bröstet (fick ett fint blåmärke efter det).

Även haft en angorakanin som gnagit på mitt bröst medan jag klippte henne (hade henne halvt på rygg/sittandes i armvecket för att klippa bakbenen). Hade efter första gången alltid vadderad BH och tjock gammal jacka på mig när hon skulle klippas.

Kenzie lyckades nypa mig rätt bra i knät en gång när han siktade på att hugga en annan kanin (ett försök att få ihop honom med en kompis men det lyckades inte så den kaninen fick flytta vidare till ett superhem istället), han såg ju bara inte att jag satt där (annars hade han aldrig bitit så hårt som han gjorde). Blev till och med blod även fast jag hade två par byxor på mig just då (bla jeans).

Sen gillar Sixten att nypa en i tårna om man går barfota. Inte så bekvämt när han träffar lilltån. Men det är värre när han nyper en i örat.

#33 🤣Hahahahahaha…jösses! Det är kul med djur 😉

Hugin verkar tack och lov känna sig mindre skraj för mig idag. Verkar inte vara så långsint som jag befarade…tror jag…men det får väl tiden utvisa. Han backar i alla fall inte när jag kommer (som igår, han kändes väldigt avvaktande då), så det går i alla fall framåt.

Idag fick gojorna lite extra gott (valnötter och färska fikon) utöver den vanliga "choppen" samt lite nytt att leka med.

När jag skulle fixa i buren så hade Hugin bestämt sig för att idag är det en bra dag för att vara sur och bitsk (hormonell eller bara argsint?). Han bet mig i fingret när jag försökte erbjuda ett fikon och när jag sedan fixade med leksakerna försökte han bitas så fort jag var i närheten av buren…kul.

Normalt är det såklart trevligt med en fågel som flyger utanför buren, sitter på axeln och sånt mysigt…men med tanke på hur han höll på, så ville jag inte gärna att han skulle komma ut (just då)…men han gick såklart ut och satt sig på axeln och bet mig hårt i halsen/nacken (jag ser ut att ha mött en vampyr😉). Aj…

Annars är han (oftast) lugn i buren när jag håller på med olika saker och jag brukar få locka på honom/vänta ganska länge på att han ska vilja komma ut. Munin brukar vara först ut och göra otyg❤, men idag satt han lugnt och mumsade på ett fikon medan Hugin gick in för att ta sig ut och bitas.

Fick tack och lov in honom enkelt i buren när jag bytt ut lite leksaker i buren(tack repsittpinne) och nu känns han lite lugnare.

Jag har helt enkelt en liten Grinch här hemma, haha🤣. God jul.

#35: Haha, det där påminner som om lilla Sudden som bodde (bor kanske fortfarande kvar med tanke på hur gamla vissa papegojor kan bli) på min gymnasieskolan. Han var en Morhuvad papegoja och stack alltid ut huvudet för att bli kliad och man kunde stå och gosa med honom länge tills han helt plötsligt från ingenstans högg en! 🤣 Väldigt mysig men oberäknelig!

#36 Haha. Ja, det kan vända snabbt med dessa tokar. Vissla, gulli-gull…dööööda! Haha🤣.

Nyårsgott/kul för gojorna idag: En kronärtskocka fylld med diverse som ex. paprika, chili, blåbär, grönkål m.m. Normalt sätt får de chop eller dyl. på morgonen men idag tänker jag att de kan få finfördela och kasta grönsaker😁 en längre stund och då mot kvällen (såklart fått frukost också). Allt för att hålla de nöjda/upptagna och obekymrade då de smäller.

Jag är alltid lite nervös inför smällandet men… mest för att mina hundar är rädda. Nyår för mig= överrösta fyrverkerier/smällare/bomber med tv och eller musik och två hundar (som förhoppningsvis håller sig hyfsat lugna) och som tuggar på något extra gott.

Gott nytt år 🎆🎇🧨

#38: Gott nytt år! Hoppas det blir lugnt för er i år så de inte behöver vara så rädda!
Peppar, peppar verkar Mira inte rädd för smällare. Ingen aning om mina nya kaniner så funderar på att ta in dem i transportburarna i "storstugan" när grannen skjuter sina raketer (de är de enda som skjuter i närheten så är lätt att planera) för det är mer ljudisolerat där. Samtidigt så eftersom bara grannen skjuter så håller det ju inte på så länge så de kanske ändå känner sig tryggast i lillstugan.

#39 Ja, hoppas på det. Förra året så gömde sig yngsta hunden (Ianto) under en säng och verkade orolig/låg och vågade knappt ens tugga på sin godbit. Äldsta hunden (Sookie) som normalt reagerar mest går tack och lov ganska bra att distrahera med något gott (hon är väldigt matmotiverad).

Jag är glad att kaninerna är inne i dessa lägen…med utekaninerna var jag nervös för att någon raket skulle landa på burarna eller på/i en hage och de skulle kunna skadas.

Min första angorakanin (bodde ute) var rädd för raketer så hon bruka få sitta inne på en stol :D

Moira är extremt matmotiverad så funderar på lägga in färska grenar innan tolvslaget och kanske sprida ut lite havre på golvet i lillstugan så kanske dem håller sig distraherade nog (hon är ju inte så förtjust att bli instängd i transporten) för att inte bli för rädda och håller hon sig lugn håller sig nog Wulfe också lugn. Vinterluckor och grejer sitter på så de lär inte se några ljuseffekter utan är ju mest ljudet de kan reagera på.
Är så skönt iaf när man kan planera in saker för man vet när det kommer smällas och från vart :)

En av de absolut värsta dagarna i mitt liv är idag…

När jag vaknade hittade jag båda mina älskade gröna pojkar, Hugin 💔 och Munin 💔 döda.

Jag vet inte varför men antagligen var de sjuka på något sätt och lyckades hålla det gömt för mig.

Munin var lite extra pipig och skrikig igår kväll…trodde det var hormoner som vanligt och att han bara var ett surkart…men denna gång kanske han mådde dåligt.

Önskar inget hellre än att jag skulle förstått att något var allvarligt fel och att jag kunde ha gjort något. Mina rara små gossar, förlåt mig… 💔 💔

Mitt ❤️ är borta…vila i frid 🌈🌈🌈🌈

/Chinesecrestedlover

Beklagar verkligen din förlust! Är så jobbigt när det går fort och man inte har en chans att göra något.

Har själv haft en duva och en undulat där båda var helt normala och verka fullt friska men sen helt plötsligt låg döda och man direkt började undra om man missat någon liten signal.

Dock eftersom båda dött samtidigt skulle jag själv vara orolig över om det är någon yttre faktor som är boven (men behöver det ju såklart inte heller vara).

#2: Min Galah skriker av glädje när han har roligt både i buren och utanför. Det roligaste han vet är att hänga upp och ned.

Jag köpte honom ganska spontant för 2 månader sedan. Han har blivit mycket lättare att ta in i buren sedan jag skaffade en ny större bur och då finnäven mer leksaker där.