Natt sover dom så då är dom tysta.

Nu har ju jag bara dvärgpapegojor,undulater & nymfkakaduor men dom sover på natten så snart läggdags för dom. Tystnar runt 22:30 tiden denna årstiden fast då har jag rullgardiner som jag drar ner annars hade dom nog snackat en stund till.

Sen vaknar dom när solen går upp….rullgardiner igen….för ananrs kan det bli riktigt livat redan vid 3-4 på natten…haha

Så dom låter & skärpar ner hela tiden förutom natten…..men trevliga djur för det!

Oj, vad gäller fåglar så finns det ju enormt många arter. Kakaduor anser många inte är lämpliga som husdjur överhuvudtaget på grund av deras komplicerade psyken. Dessutom lämnar de ifrån sig mängder av fjäderdamm som är allergiframkallande. Kakaduor är definitivt inte några nybörjarfåglar, inte jakon heller för den delen. Om man har problem med att fåglarna låter ska man inte ha någon av de arterna. Kakaduor är i allmänhet kända för att skrika ordentligt och man bör inte ha grannar alldeles inpå.
Då finns det betydligt bättre val. Vill man absolut ha papegojor rekommenderar jag varmt t ex morhuvade och brunhuvade, som låter mindre och är lite mindre i storleken.

Ja, eller undulater, katarinaparakiter och andra mindre papegojarter.

Är du tretton år gammal skulle jag inte rekommendera någon större papegoja, och absolut inte de vita kakaduorna (nymfkakaduor är svarta kakaduor).

Jakos och kakaduor "tävlar" så att säga om att vara de känsligaste fåglarna som finns. Båda har mycket lätt för att plocka sig, även för "småsaker". Man kan ta hur bra hand om den som helst, och de kan ändå lida så pass av fångenskap att de sliter ut fjädrarna och i värsta fall tuggar upp skinnet (ffa. hos kakaduor).

Kakaduorna är dessutom EXTREMT högljudda, ja. Fåglar man träffar i djuraffären är ingenting i jämförelse. Och ja, vita kakaduor skriker även på natten… mina skrek varje kväll, utan undantag, i högan sky minst femton minuter varje natt efter att jag släckt lampan.

Då hade jag ändå två kakaduor, som hade sällskap och trygghet av varandra, och jag är inte den enda som haft det så.
Och det är INTE roligt om man bor i tätbebyggt område, om man är trött, eller kanske senare i livet om du har barn - omöjligt (de lever ju ändå 40 år+, kanske uppåt 100).

Min Meyers går och sätter sig själv på sin sovpinne i buren när hon ska sova. Inget krångel, och så har hon gjort i snart nio år.
För att få kakaduorna att sova var jag tvungen att släcka ned varenda lampa, stänga alla dörrar som kunde stängas, dra ned persiennerna (gatulysena utanför störde dem), sätta mig i mitt rum (två rum bort), stänga dörren och vara tyst själv.

Om jag bara harklade mig eller hostade, mitt i natten, två rum bort med stängda dörrar, så började de gallskrika. Jag överdriver INTE.
Och nästan varje morgon vaknade jag till skrik, för de ville ut ur burarna. Om jag inte vaknade av dem så började de skrika när jag lyfte huvudet från kudden - helt sant, fast jag förstår inte hur de kunde höra det.

De måste ha många timmars tid utanför burarna varje dag, och även om man har tiden, så är det extremt få människor som skulle stå ut med det. Man KAN inte ägna sig åt annat när man har dem ute.
Lådor ska öppnas, de flyger runt, allt som kan tuggas på ska tuggas på, min ena hade dessutom ett "hat" för plastpåsar, så hade man plastpåsar framme såg han det som sin uppgift att förgöra dem.

Har man andra djur, som hund eller katt, lär fåglarna jaga dem.
Kakaduor är inte rädda för golvet utan springer gärna runt från rum till rum, även om de kan flyga (och de har ingen instinktiv rädsla för katter som småfåglar har). Och flyga måste de - de behöver mycket motion.

Kakaduor är även de "showigaste" av alla papegojor. Detta innebär att de älskar att flaxa runt som tokar, skrika i högan sky (och jag menar HÖGT, en gång när jag var ute med min första kakadua var vår katt femton meter bort och började springa som tusan när kakaduan började skrika), flyga och ha sig.
En "kul" grej brukade vara att hålla i sig med fötterna i buren, flaxa jättesnabbt (så lätta saker i rummet flyger iväg), och när de blir så upphetsade… skriker de.

Jag hade haft marsvin i mängder, hamstrar, kanin, hjälpt till med hund och katt, akvarium, mindre gojor, men när jag skaffade kakadua märkte jag att jag hade inte tid med något längre.
Han var som min bäbis, ett småbarn som kan skrika i 110 decibel, flyger, är antisocial (attackerar vissa människor som de inte gillar och kan vara extremt oförutsägbara - min kontaktperson fick en gång ett stort blödande sår alldeles under ögat, och hon stod bara oskyldigt på andra sidan rummet) och har en flismaskin i ansiktet.
Och de växer aldrig upp.

Så jag skulle aldrig rekommendera kakaduor till någon, för fåglarnas skull. Bara de som har vana av papegojor sedan tidigare, verkligen vet vad de ger sig in på och som har ett stabilt liv - alltså inga ungdomar.
Jag var ung när jag hade mina (jag är fortfarande ung), och ja, det hade varit väldigt annorlunda om jag varit vuxen, mogen och med en stabil livsstil.
INGEN vet var man är om fem, tio eller femton år när man är såhär ung.

Men jag vet en kakadua som jag faktiskt kan rekommendera - nymfkakaduan.
De finns i en mängd färger, är bland de trevligaste tamfåglarna som finns (de är semidomesticerade då de avlats i fångenskap ett tag), och som övriga svarta kakaduor har de inte samma problem med känsliga psyken och skriker inte lika högt eller mycket, de dammar, men inte lika mycket som de vita.
De behöver fortfarande stora burar och mycket flygtid, men de går inte att jämföra med de vita.

(För att förtydliga - vita kakaduor är de vars artnamn börjar med Cacatua, som gultofs, vittofs/alba, moluck, blåögd, goffins, barögd osv. Svarta är släktena Calyptorhynchus, Probosciger, Callocephalon osv., som korpkakaduorna, palmkakaduan och hjälmkakaduan.)

Jakos har jag aldrig haft, men jag vet att de är känsliga, rätt lättskrämda (mer så än den genomsnittliga papegojan i alla fall), har lätt för att plocka sig och är kanske den mest intelligenta av alla fåglar.

Intelligens är charmigt, men det gör sig inte bra i ett "husdjur".
Intelligens betyder = Lättare att hamna i trubbel, lättare att lära sig att öppna saker man inte vill att de ska öppna (kakaduor använder även sina fötter mycket och kan t.o.m öppna lås inifrån buren, en av mina lärde sig det själv genom att studera mig), lättare för att lära sig manipulera sin ägare, kräver mycket mer mental stimulans, lättare för att bli deprimerad i fångenskap, osv.

Här nedan har vi en glad albakakadua som visar upp sig, och i bakgrunden hör man sedan en gultofs. Tänk på att de inte bara låter så när du tycker att du orkar, utan även när du har ont i huvudet, är sjuk, vill vila, har mycket jobb att göra, tittar på TV, osv.

På min hemsida har jag fler sådana filmer, och artiklar (inte alla skrivna av mig): http://parrotjungle.communityisland.com/
Och här har jag en artikel just om de olika arterna och artgrupperna.

Jag vet att jag låter hård, det kanske t.o.m låter som att jag hatar kakaduor, men det gör jag inte. Jag älskar dem mer än nästan något annat men de ska helt enkelt inte vara husdjur. Och de som är husdjur bör vara bara i händerna på de som verkligen vet vad de håller på med.

En trettonåring kan veta mycket, du kan vara jättekunnig och mycket mer mogen än de flesta trettonåringar, men du är inte samma person nu som du kommer vara när du är 23 och 33, och när man är så ung vet man inte vad man klarar, man känner inte till sina gränser och vet nästan ingenting om sin framtid.

Så det är helt enkelt att börja med helt fel förutsättningar, om man skaffar sig kakaduor eller stora papegojor när man är så ung.

Bra skrivet Ixetrona…Busebella du bör läsa noggrant detta som Ixetrona skrev.

Ska man ha en sådan stor fågel kanske man ändå bör skaffa den i början av sitt vuxna liv eftersom dom lever länge. Som jag känner mig  ena för gammal för att skaffa en sådan fågel…..fast jag har inte den kunskapen eller för den delen den platsen som en sådan behöver.

Men är man runt 25-30 & vet vad man gör dom närmaste 40-50 åren av sitt liv……så varför inte,men som sagt man bör veta vad man ger sig in på & verkligen brinna för detta med en så stor goja.

Det är så att jag träffade en gultofsad i en djuraffär, h*n var ganska lugn och så, lite uttråkad och sken upp när man kom in i fågelrummet och sa "Hej". Men nymfkakadua kanske jag ska kolla lite på.

Hej BusBella och vad kul att du är intresserad av fåglar! 

De största och svåraste fåglarna du föreslog är ju inte direkt något att börja med  När jag var 13 så skaffade jag undulater och tyckte de var högljudda samt bet sönder alla tapeter i rummet. De behövde mycket tid. Jag skaffade pojkvän vid 16 års ålder, och eftersom jag var hos honom hela veckor och varje lov, så fick jag skänka bort dem vid 17 års ålder till en vänlig familj med massa fågelkompisar eftersom jag inte tid för dem längre. Och undulater är en av de lättaste fåglar att ta hand om.

Ska man ha stora fåglar så ska man så som de andra säger veta sig ha tid och plats för dem i resten av sitt liv.

Jag ska antingen skaffa nymfkakadua eller duvor sen då jag har flyttat och börjat högskolan, det är liksom mitt steg 2 efter att ha haft undulater i några år. Större fåglar skulle jag inte våga mig på eftersom min framtid är oklar och jag har för lite erfarenheter.

Läs på lite om de mindre papegojarterna och ta dig tid att bestämma över vad som skulle passa dig  Fåglar är underbara men mycket ansvar!

Lycka till!

Någon som vet något om Inkakakaduor? Eller är dem precis som dem vita arterna? Bara för nyfikenhets skull.

De är vita kakaduor. De tycks inte vara lika krävande som de andra (vad gäller sällskap), men de är inte lika "keliga", de är dessutom väldigt mekaniska av sig och smarta och kan t.o.m lära sig att skruva upp burar.

Dessutom är de mycket mer aggressiva än de flesta andra arter och svåra att föda upp, därför hålls de nästan aldrig som husdjur, och normalpriset för en fågel är runt 50.000 kronor.

Titta på vad som passar din livsstil, inte vad du tycker är vackert.

hej, jag är oxå 13 år och vill ha något djur som kan lära sig att prata lite, den ska inte vara högljud utan mest lugn och lite renAren dwn där vita fågeln, vilken tycker ni passar mig?