En vän till mig har en liten undeluttrackare vid namn Doris. Hon tog över Doris från en kompis som tänkte nacka henne pga att det inte var lika roligt att ha fågel som hon trodde… Det var två år sedan och Doris var då ett år, hon är med andra ord tre nu. Doris har tyvärr alltid varit ensamfågel. Min kompis kunde egentligen ingenting om fåglar men hon älskar sin lilla Doris och har skött henne som om hon var den dyrbaraste lilla diamant. Hon är, till skillnad från vad man kanske kan tro, inte en person som bara skaffar/räddar djur till höger och vänster utan som hon sa till mig idag, hon har aldrig lämnat iväg eller avlivat ett husdjur utan de har fått leva tills de dör hos henne.

Nu skulle hon åka iväg ett par veckor och lämnade som vanligt Doris hemma hos mig. Isidor, min för tillfället ensamma nymfkakadua, blev som vanligt sjukt glad och klättrade så nära hennes bur som han bara kunde komma och pratade och sjöng för henne, Doris själv förstår inte riktigt vitsen med sällskap av andra fåglar så hon höll sig på sin kant som vanligt och tittade på Isidor som om han vore helt sjuk i huvudet. Det märks verkligen att Isidor har kommit från en flock för inte så längesedan medan Doris har varit själv sedan hon flyttade ur holken.

Hur som helst, jag och kompisen fikade som vanligt och då berättade hon att hon funderar på att ge iväg Doris. Hon jobbar väldigt mycket sedan hon fick ett bättre jobb och har ständigt dåligt samvete för sin fågel som hon ju vet behöver väldigt mycket uppmärksamhet. "Godmorgon Doris, hejdå Doris, godnatt Doris" har varit den enda regelbundna kontakten de haft på länge, annars har Doris fått nöja sig med radio på låg volym. Skammen och skuldkänslorna att ge iväg sin fågel kan inte riktigt väga upp mot skuldkänslorna att lämna fågeln själv så mycket. Hon förklarade att hon allra helst ville att jag skulle ta henne eftersom jag har fågel sedan innan och faktiskt bryr mig tillräckligt för att se till att Doris får bästa möjliga omvårdnad. Ptja… En fågel mer eller mindre spelar faktiskt ingen större roll, klart att hon kan få bo här. Här får hon ju sällskap i form av Isidor (och snart Sittra, Isidors flickvän som anländer i augusti) som sitter i en bur en liten bit bort och jag kommer alltid att vara hemma mycket (långtidssjukskriven på väg mot 7 år som student) så varför inte. När tårarna kom på kompisen, som sagt är Doris verkligen hennes ögonsten, så tröstade jag med att hon alltid kan komma och hämta tillbaka Doris om det skulle bli outhärdligt, oavsett om det är om två veckor eller tre månader eller två år. Det är ju bara att ringa. Fågeln finns ju kvar.

Så, jag har blivit med undulat. Lite frågor har jag såklart.

• De sitter i varsin bur som står med ett par cm mellanrum, karantän känns inte aktuellt på två fåglar som har varit ensamma i fyra månader resp. hela livet och är friska och krya båda två. Tänker jag rätt?
• Är Budgie Prestige bra även för undulater? Det är ju ett undulatfoder, tänker jag… Är det någonting annat fodermässigt som är bra att tänka på, som inte gäller även nymfer? Nymfmat har jag ju hyfsad koll på och jag tänkte köra samma grej för båda. Presigefrön, någonting färskt varje dag (någon grönsak/fruktbit och ibland lite ris eller pasta… som ingen av dem egentligen vill ha, för ingen äter färskfoder Men jag fortsätter att truga) samt vatten och gritt.
• Isidor och Doris kommer inte att dela bur, Isidor är så himla stor i jämförelse så jag är rädd att han skadar henne, och dessutom är burgallret för stort i hans bur. Men jag vet inte hur jag ska göra med Doris och det faktum att hon är ensam… Å ena sidan så verkar hon verkligen inte vilja ha någon närkontakt med andra fåglar, hon är inte tam men betydligt mer intresserad av mig än av Isidor som hon mest verkar tycka är konstig och lite läskig. Å andra sidan så är de ju flockdjur. Jag vet inte om jag vill chansa och köpa en till undulat för att sedan märka att Doris inte alls vill ha en kompis, och sitta där med två undulater i varsin bur varav en som behöver en kompis… Känns inte riktigt helt hundra. Jag känner verkligen ingen annan som har undulater så jag kan inte testa. Så vad gör man? Vad tycker ni? Tror ni att Doris nöjer sig gott med att kunna titta på och prata obehindrat med nymferna eller behöver hon absolut en kompis att putsa på?
• Slutligen, är det några andra skillnader mellan nymfkakadua och undulat som jag bör känna till? Är det någonting som Doris behöver som inte Isidor vill ha? Annars så kommer jag att sköta fåglarna på samma sätt.