Spännande med duvbebisar. 🙂

Supertaggad! Fåglarna med verkar det som. Inte mer än 2 minuter lämnas äggen obevakade, och om jag vågar komma nära för att spana in äggen kommer mamma Tutis som ett skott för att täcka över äggen och ge mig en utmanande blick.  😂

#2 Duktig fågelmamma i alla fall haha 🙂

men vad roligt, dom är ju så vackra dom små raringarna🙂

Vad roligt, jag hoppas verkligen att det kommer några små ungar! :D

#5 #4 Tackar. När det blir så lägger jag upp bilder.👍

Dem är här! Den ena föddes i förrgår,  den andra igår. Vår lycka visste inga gränser! 🤗 Jag trodde först att Tutis forslade bort likdelar när hon satt med ett skal i näbben. Jag hann tänka "Jaha, en till borta" innan det klickade att skalet var TOMT och hade ett bebis-stort hål i sig. 😮 Hon gjorde sig av med bevisen för bebis!

Båda lever och den lilla stunden föräldrarna var borta hann vi se en ordentligt fet kräva på den äldre. Vi ska inspektera närmare nästa gång föräldrarna far ut på tu man vinge.

På bilden ligger dem och sover tycks det mig. De har små stunder då dem piper lite tyst(läskigt tyst), annars är dem (läskigt) tysta och snälla. Ska kolla upp om det är som andra duvbebisar på youtube.

Det verkar som att allt är okej. Dem gör tydligen inte så mycket mer än att äta och sova de första dagarna. 🙂

åååh ❤️

men så underbart❤️ tack för att du delar med dig, dom är ju underbara❤️🎈🎁🎂

Åååh vad härligt! :D Gud vad söta de är, jag hoppas att allt går vägen! :) Vilket väldigt fint bo de har också!

Nu kanske ni tror att det är mamma fågel, men då tror ni fel. Det är tant Rolf som passat på att förverkliga sin dröm att vara mamma. Hon har längtat och ruvat på sina ägg att jag tyckte det var värt att förverkliga detta fina ögonblick då hon fick leva ut det. 

Visserligen kortlevat då mamma Tutis kom rasande tillbaka och körde bort henne.

Nu ska ni få höra!

Jag pratade som vanligt med bebisarna när dem vaknar till. Mamma fågel matade barnen med pappa fågel bredvid. En fin fågel-idyll. Men när jag satt mig började pappa fågel smocka till mamma fågel och köra ut henne ur boet. Vafals?! Sådär gör han ju bara med Rolf. Kära medläsare: det VAR Rolf… 

Rofflan insisterar på att vara mamma och har idag tagit sig friheten mata och ruva på barnen tills hon blev bortkörd. Mer förvånande kanske är att det är halvt om halvt accepterat av pappa Phil.

hahahaha…… vilket familjedrama hos dina små liv underbart🙂😂

Haha snacka instinkter dom har ändå 🙂

Igår hann det bli ett litet tri-förälder-scenario. Var lite rädd att det skulle bli mosade bebisar ett tag. 😞

Idag har tillägnas åt att peta på de små barnen. En syssla som överlag gått bra, även om jag visserligen försökt mig på petandet fast föräldrarna varit kvar i buren, vilket i början resulterade i rest ragg, vilda ögon och en och annan smäll från närvarande förälder. Fast ju mer jag gör det desto lugnare blir dem - givetvis undantaget om dem redan blivit skrämda, somav läskiga, närflygande kråkor!! Men nu har vi kommit till det stadiet då det inte längre slåss eller reses ragg. Vilket känns som ett stort framsteg med tanke på att det bara tagit en och en halv dag att komma till den punkten.

Lyckades få en skarp bild på dem idag. Jag tycker det är väldigt stor skillnad i storleken på dem, och den mindre är tystare än den andre, så ska kolla upp om det är normalt.

Glömde nämna det som hände i morse. Jag såg mamma fågel och blev panikslagen. Hon hade gula bölder runt ögonen. "Hur kunde detta ske?", "Måste hon in i karantän?", "Har dem andra redan smittats?", "Hur kunde det komma så fort?", "Hur går det för barnen nu?". Medan jag stirrade i förfäran försökte jag hitta en lösning och samtidigt samla mig. Vid nämnare inspektion såg jag att det var uppkräkta frön.  

Jag insåg just att jag kanske inte ska peta på dem ställen där fjädrarna bara är pennor.  Jag vill minnas att det kan vara känsligt, rentav göra ont på outvecklade fjädrar. Vore nog ingen positiv upplevelse för en liten fågel. Måste vara mer försiktig.

kan du ta en bild på hur hon ser ut runt ögonen så kan vi hjälpa dig bättre🙂 hur ser kosten ut, kanske är det något du måste lägga till åt dom eller ta bort, berätta gärna så skall jag hjälpa dig så gott jag kan🙂

#19 Tack för erbjudandet, men tack och lov var det verkligen bara frön. 🙂 "Bölderna" trillade av efter ett tag.

Kul det här, hoppas att bebisarna klarar sig!

Den äldre har så smått vandrat runt lite i boet idag och sträckt på vingarna. Den mindre sover mest hela tiden och fortsätter vara ganska oluden, även om den nästan äter mer än den stora. 

Sen, mamma Tutis resonemang förbryllar mig. Det går fantastiskt bra att bli kräkt åt av Rolf, men så fort det är gjort och Rolf inte kan kräkas mer så är det "Tack för maten, nu kan du dra!"

#21 Tackar, det hoppas vi också. 🙂

Jag petar på de små lite då och då och pratar med dem. Jag har även på tv:n för att dem ska vänja sig vid ljud. Det gulligaste när jag petade på dem idag var att den äldre putsade och sträckte på sig och den mindre försökte bli matad av mitt finger. Träningen funkar. 😍

dom är ljuvliga❤️ härligt att det går så bra🙂

#25 Tack! Jag är så oerhört frestad att plocka upp dem och hålla dem i handen, men jag vet inte om det är läge än. 🙂

Dagens fluffis-foto sponsras av storbebis som, strax efter detta foto togs, satte sig på bo-kanten och flaxade som en tok! 😮 

Pappa fågel har sedan några dagar sen börjat ragga på mamma fågel igen. Alltså… När barnen är stora tar jag bort bona!

Åhhh!❤️

sötnäbbar❤️

På bild syns en trotsig dunboll som vandrat hela vägen över den farliga pinnen för att komma till tant Rolfs bo. Tutis är lite förvirrad av arrangemanget; ett barn i var bo. Hon försökte sig på att ta över och köra bort Rolf. Men ärligt talat, man kan inte ha två bon, så givetvis var hon tvungen att överge projektet. 

Edit; Bebis har vandrat tillbaka till mammas bo. Eventuellt gjordes detta inte tidigare för att boet var för långt nere för att kunna nå pinnen, men när jag erbjöd en hand med frön hoppade bebis ut på handen och upp på pinnen. Så jag antar att allt återgår till det normala.

Rätt fantastiskt hur fort dom växer egentligen 🙂

Det har hänt mycket de senaste två dagarna. 

Fjäderlös har blivit med fjädrar.

Storbebis har blivit större och nyfiknare.

Storbebis har även bemästrat flygande på svindlande 1,5 meter åt valfritt (horisontellt) håll. 

På bild sitter bebis med pappa och blir så smått putsad. Grenen har dem flygit till själva.🙂

Jag har sedan igår börjat ta ut dem och vandra runt med dem, alternatvit sitta med dem en stund och stryka på dem.  Lillbebis är så värmeälskande att den inte vill lämna handen när jag ska stoppa tillbaka den i boet. Med storbebis beror det på hur sugen den är på nya äventyr.  

Den stora utmaningen för storbebis är inte att flyga eller landa, det är att ta sig in i buren igen. Mången gång har jag fått plocka in den när den flaxar vilt mot burväggen, endast 10 cm från målet.

Lillbebis verkar ta efter sin far mer än sin originalfärgade mor. 🙂

dom är helt ljuvliga alltså❤️ vilka underbara små, härligt att få följa dom och se hur dom växer🙂

Idag har varit väldigt varmt, så valet har stått mellan att kvävas av hetta och rasta fåglarna. Vi kompromissade lite. Fast fåglarna ville inte in i buren när killen önskade, så han fångade in dem med en skjorta.. Ibland är vi inte helt överens om hur fåglarna ska hanteras.😕

Storbebis är nästan vuxen och lillbebis har lärt sig flyga kortare distanser. Vi hade nyss en lite kris då jag tyckte det såg ut som att lillbebis var övergiven, sen att krävan inte var lika full som för några dagar sen lugnade knappast mig. Killen spekulerade i om vi hållit på med den för mycket och att dem försköt den. 

- Alla flygkunniga hade nämligen samlats på botten för att putsa sig. När jag flyttade ner lillbebis(mest för att träna den att bli hanterad än något annat) ville ingen ge mat och förflyttade sig sakta uppåt, pinne för pinne. Förtvivlan spred sig bland människorna tills det framgick att dem hade en strategi. Pappa fågel uppmuntrade lillbebis att flyga hela vägen upp till boet själv, och nu sitter dem alla på översta pinnarna. 

Sådana här situationer ger en nästan gråa hår.😐

Igår såg jag pappa fågel vara arg efter Rolf, hoppa och steppa runt lite komiskt, vilket jag filosoferade kunde vara en ny arg taktik. Så var det inte. Inspekterande på avstånd såg jag att han hade problem med fötterna. Jag bestämde mig för att riskera en hatisk flock fåglar och infångade pappa fågel. Liggande på rygg i en handduk kunde vi konstatera att han trasslat in sig i ett av mina hårstrån.

Vad som händer med bebisarna? Jag kan knappt kalla dem det mer då dem är så stora, nästan fullvuxna… eller ja, större och fjädrigare. Att bli infångad tolereras av de "typ asså ba jobbiga människorna", så länge man få sitta ovanpå handen. Den dagen min kille slutar med att formligen fylla burgolvet med mat så kanske vi kan locka dem att komma självmant och äta ur händerna.

Vet du vad det är för kön på dem ännu?

#38 Inte den blekaste. Det är först när dem blir könsmogna som ringarna runt ögonen ska svälla upp på hannarna. För tillfället är deras ögon så små att man inte ens ser vad dem har för ögonfärg.

Ok, då är det bara att vänta då!

Jag har varit tvungen att ta bort båda bon då dem slutat användas av barnen. De vuxna visat oroande intresse för blomkrukorna, som då också prompt togs ur synhåll. När barnen är vuxna ska vi sluta ge protein- och vitamintillskott då det raggas på tok för mycket här. 

5 fåglar räcker, tack vackert.

En liten bilduppdatering.  Barnen tigger fortfarande mat av de vuxna fast dem är kapabla att äta själva och lillbebis föredrar att vara på golvet framför pinnarna, men vi ser ju om det kommer ändras.

Lillbebis ligger allt som oftast i mat eller bajs, nästan så det är systematiskt. 

En mysig vana…

Nu var det ett tag sedan jag uppdaterade, vilket kommer sig av den enkla anledningen att det inte hänt så mycket spännande. Vi matar dem ur handen, ser Pappa fågel ragga på Mamma fågel och låter dem flyga vilt då och då.

Fast Lillbebis är inget stort flygar-ess. Ligger eller sitter helst någonstans och pickar i sig frön eller betraktar omvärlden. Storbebis är mer som de andra, promenerar på golvet, får små energikickar och flyger som en galning i rummet. 🦸‍♂️

Bild på lillbebis idag.

En vild och galen storbebis efter en vild och galen flygtur!

Men gud vad fina de är! :D Vad roligt att allt har gått bra, de är så himla fina i sin lilla "bebisskrud", hehe!

#46 Tack! 😃Jag är supernyfiken på att se hur dem kommer se ut som vuxna.

Dom är så vackra

#48 Tack så mycket. 😃

Ojoj oh jag skrev en smiley men den tog bort halva inlägget xD Jag tänkte skriva: Dom är så vackra! Jag älskar deras färger!

Ojoj oh jag skrev en smiley men den tog bort halva inlägget xD Jag tänkte skriva: Dom är så vackra! Jag älskar deras färger!

•_• min mobil är verkligen inte med mig idag…

#52 Mobiler har ett lustigt sinne för humor. 😂

Okej. Igår hände något lustigt. 

Jag matade fåglarna som vanligt. Rolf började plötsligt steppa runt i handen på mig. Och när de andra ätit klart snurrade Rolf runt i cirklar i handen, pickade på fingrarna och lade sig ner och småvibrerade(som jag tolkade som äggläggnings-knöstningar). Jag tänkte att vi kanske kunde bonda om jag stod kvar tills det var klart.

Över en timme senare hade Rolf ännu inte slutat med sin ritual. 😭 Min arm och mina ben värkte. Sakta började jag gå mot en stol för att sätta mig, ca ett steg varannan minut. Storbebis kom för att hålla Rolf sällskap och placerade sig lite högre upp på armen. Men när jag väl satte mig en kvart senare var det slut på det roliga. Nu var ju Rolf på tok för långt ner, det gick absolut inte för sig! Så hon stack, storbebis också. När jag matade nästa gång höll samma procedur på att upprepa sig, men det orkade jag inte och gick med fågel i hand för att sätta mig, och vipps var Rolf borta igen.

Idag har jag känslan av att jag gått miste om ett tillfälle att komma fåglisarna närmare, och det gör mig lite ledsen. 😕

Småbarnen är snart vuxna, men vi har inte satt ut annons ännu. Både jag och min karl är så fästa vid alla våra fåglar att vi inte vet om vi kommer kunna skiljas från en enda. 😕