Fåglar är ju flockdjur.
Om man inte kan umgås väldigt mycket med fågeln bör man ha minst två.

Det är lättare att få en singelfågel tam, jämfört med om man har exempelvis två.

det är så som du säger, alla fåglar är ett flockdjur från den minsta finkfågel upp till större papegojor som i det vilda lever i flockar stora eller mindre flockar, t ex undulater lever i flockar på upp till 1000 individer eller fler🙂 Flockdjur innebär att dom förflyttar sig tillsammans, söker föda och vatten ihop, putsar sig ihop och är väldigt sociala🙂

Du som människa kan aldrig ersätta en fågels behov att få tala med någon som kan sitt språk så varken människan eller speglar kan ersätta ett verkligt fågel sällskap🙂 det är inte rätt för fågeln att få leva utan en artfrände hela sitt liv när den föddes in i en flock. alltså finns bara fördelar att ha två av samma art och det bästa för djuren.

sedan är det raka motsatsen till vad dolfen säger att ett par fåglar blir mer nyfikna ihop och då lätta att få tama för det den ena gör, gör den andra. Allt handlar om tålamod och hur mycket tid man lägger ner och att man inte ger upp. Tamheten beror på hur mycket man är villig att lägga ner och det finns ingen lätt väg för att få dom tama🙂 Själv väljer jag att låta mina fåglar få ha sina artfränder, har dom relativt otama och stora ytor att flyga på hellre än att bara låta en fågel få lida genom resten av livet ensam och aldrig få tala sitt eget språk med någon likasinnad🙂

Jag kan tillägga att en bur som är laglig för en undulat även är laglig för två. ;) Så om burstorleken är ditt problem och du inte har plats eller råd med en laglig bur så kanske du bör… Vänta lite med att skaffa fågel alls :)

Jag kan förstå psykologitänket i att en fågel vill göra det en annan fågel gör. (När det gäller att göra en fågel tam.)

Jag tänker dock lite så här: Om det är exempelvis två fåglar, och dessa två fåglar spenderar mest tid tillsammans om man jämför med tiden de spenderar med dess djurskötare.
Denne djurskötaren kan umgås jättemycket med fåglarna, men det är ändå de två fåglarna som kommer varandra närmast, liksom. (Summa samvarotid.)

Om man vet att man har tålamod och vill lägga tid på en fågel (eller annat djur) är det ok att skaffa ett.

Exempel:
Vid ett tillfälle besökte jag en person som var "med fågel".
Jag förstod att denna fågel ansågs lite som "folkskygg".
Jag påbörjade ett "projekt" som gick ut på att den "folkskygga" fågeln skulle ta ett solrosfrö från min hand.
Jag fick höra typ att: -Det där kan du glömma!
Efter cirka en halvtimme hade jag lyckats.

Jag ser det som att fågeln ifråga inte var hungrig, den sökte (omedvetet/instinktivt) efter en varelse som den kunde känna sig trygg med.

Om man tycker att en halvtimme för detta är alldeles för lång tid, vill jag råda att inte skaffa fågel.

Personen tröttnade på sin fågel som inte gjorde som h*n ville när h*n ville, och gjorde sig av med den. Jag skulle gärna ha tagit hand om denna "osedda" fågel, men fick reda på det först efteråt.

Kan tänka mig att denna förflyttning återigen var lite av traumatiskt för den, men hoppas att den hamnade hos någon som hade tid att "se" den.

jag förstår hur du ser på det hela men som sagt det är inte rätt för fågeln i det långa loppet ändå🙂 tar man hand om en fågel som blivit illa behandlad skall denna få en kamrat och det är inte svårare att sköta om två som en😉 dessutom är det en självisk sak att vilja ha fågeln bara för att få ha tamhet och närhet allt för sin egen vinnings skull. fågeln vinner inget på det hela utan förlorar enbart. Då är nog fåglar inget bra husdjur och bättre man skaffar en hund eller en katt🙂