Nymfkakaduan även känd för nymfparakiten är en härlig liten personlighet som många träffat på genom livet då dom finns och har funnits i många hem här i Sverige. Den är känd för att vara en väldigt komisk liten krabat, många är också väldigt kelna och gosiga. Dom är också mycket intelligenta och sociala små liv som kan vara tämligen högljudda och pratiga men inte alls så som andra arter kan vara och enbart korta stunder per dag när dom är aktiva, dom sägs också vara lätta att lära härma ljud.
Dom är också nära besläktade med dom stora kakaduorna och just därför dom för många år sedan bytte namn från nym-parakit till nymkakadua. Själva namnet parakit är en beskrivning av papegojfåglar med långa, lätta kroppar och långa stjärtfjädrar, det är alltså inte benämningen på en särskild art är också kanske intressant att veta.  

Nymfkakaduan upptäcktes i Australien runt 1770-talet. Arten blev inte populär för ens den australiska guldruschen som ägde rum på 1900-talet. Dom härstammar och lever i hela Australien men ses sällan ute vid kusterna. De har anpassat sig till det torra klimatet i inlandet men finns också i eukalyptusområden samt grässlätter men undviker tätare skogar. 

Flockstorleken varierar och kan bestå av tio till femtio individer men under torkan har dom setts i stora flockar på runt tusen stycken. Denna art är en snabb flygare och kommer inte långt ifrån undulaten i snabbhet, undulaten som kan komma upp i ca 90 km i timmen, kommer nymfparakiterna upp i ca 70 km i timmen och det är ett måste att kunna vara snabb och smidig i luften för att inte bli tagen av rovdjur.

I vilt tillstånd utgör dess huvudföda av fröer från olika arter av gärs som dom äter på marken men också från träd så som akacia och örter samt insekter, dom äter också mer än gärna från olika plantage och från bönder som då också lägger på vete och annat i deras kost vilket gör att dom har en ganska stor variation av föda i det vilda och allt beror helt på vart dom lever i landet. Tyvärr så utgör dessa besök hos plantage och hos bönder ibland en dödlig utgång då dom skjuts till döds då dom anses vara skadedjur i många bönders ögon.

När det är är gott om föda och nymfer kan beroende på i vilken del av landet dom befinner sig i häcka året runt. Lever dom i södra Australien händer det under våren och då mellan augusti och december för då blir dagarna längre och då finns det gott om mat. I norra Australien är häckningssäsongen efter regnperioden omkring april, vart än häckningsperioden är förblir ritualen den samma att finna ett lämplig bohåla att lägga ägg i.
När det är så dags lägger honan ca 4-5 ägg och inkubationstiden är 18 till 20 dagar. Ungarna lämnar boet vid fyra till fem veckors ålder och stannar hos föräldrarna en tid för att lära sig bli nymfer och lära sig vad som är ätbart och inte. Tyvärr är det starkast överlever även hos denna art och det är inte många av ungarna som klarar sig då dom dör av både rovdjur och sjukdomar. Nymfkakaduor mognar vid en ålder av åtta till tio månader. 

Nymfkakduans naturliga färg är grå med orange kindfläckar och dom har en tofs på sitt huvud som visar deras känsloläge. Denna art finns i en mängd färger i fångenskap utöver den vildfärgade grå och då allt från bruna, silver, albino (vita) och lutino (gula). Vissa uppfödare i världen arbetar även på att få fram gröna mutationer. Finns också pärlmönstrade och brokiga nymfer.

Längden på en nymfkakadua ligger på mellan 30 till 35 cm, deras stjärtfjädrar utgör hälften av deras längd. 

**
Vikten** ligger på mellan 80-100 g beroende på individen.

**
Livslängden** ligger på 15-20 år men finns dom som blivit mycket äldre om kosten och miljön är rätt för dom.

**
På engelska** heter dom Cockatiel och deras vetenskapliga namn är Nymphicus hollandicus.

Andra arter ihop med nymfkakaduor?? Nymfer är en fredlig art vilket gör att man i större voljärer och fågelrum kan ha dom ihop med andra arter så som undulater, gräsparakiter och visa sorters finkar.

Viktigt för allergiker och även dom som är känsliga för damm är att känna till att nymfkakaduan och kakaduor har ett naturligt damm i sig som inte andra arter har vilket gör att man kan känna va detta, man kan också märka av ett lager av fint vitt damm som täcker det mesta i närheten av fåglarna, särskilt föremål som damm lätt drar sig till och som man kan upptäcka det på är bland annat TV:en.

Detta damm kommer från deras dunfjädrar som växer nära deras hud och används för att hjälpa fåglarna att isoleras och hålla sig varma. Fåglarna putsar sig vilket då gör att pulvret under fjädrarna sprider sig och bidra till att göra dom vattentäta.

Alltså är det viktigt att känna till detta om man har känsliga luftrör och lungor då deras damm kan skapa andningsproblem och förvärra för dom som har astma men det kan också förvärra för andra arter som lever i närheten av dom, alltså är en luftrenare ett säkert tips att införskaffa när man äger nymfkakduor. Även att låta dom duscha och bada kan hjälpa till att hålla dammet nere.
Alla fågelarter har ett känsligt andningssystem och gör dom känsliga i sina luftvägar men nymfer är mycket mer känsliga i sina andningsorgan än andra arter och dukar lätt under för ångor och andra gifter i ens hem som t ex cigarettrök, teflonånga, doftljus ect. Håll fåglarnas luftmiljö så ren som möjligt från alla dessa gifter.

Nymfkakaduor kan också ha lätt för nattskräck så ha gärna en nattlampa som gör dom lite mer trygga, sådana nattlampor för barn är ett tips som sätts i vägguttaget, dom lyser inte lika skarpt som vanliga fönsterlampor och ger dom då lite nattro samtidigt som dom får trygghet om dom skulle bli rädda.

En sak till är att dom är precis som sina närbesläktade vänner kakaduorna väldigt känsligt för förändringar så man skall ta det försiktigt om nytt hem sker, dom börjar ofta med ovanor om inte behovet av det sociala tillfredsställs ordentligt så som att plocka sig eller bli aggressiva. Viktigt är att dom skall vara minst två, man skall aldrig skaffa enbart en nymfkakadua, dom behöver någon att få tala sitt språk med. Plock-beteendet kan också ligga till grund för en icke bra och varierad kost.

Mer som är viktigt att tänka på är att nymfhonor är väldigt benägna att lägga ägg vilket kan bli ett problem för dom ur många synvinklar för honorna. Bara för att honan lägger ägg betyder inte att hon behöver ha en partner eller att få ungar. Det innebär att hennes kropp har skickats externa signaler att det är dags att boet, och hon kan inte hjälpa sina instinkter.
Vanligtvis kommer en nymfhona komma i häcknings sug när ljuset blir längre på våren. Ett överflöd av mat och vatten uppmanar också en nymfhona att vilja lägga ägg och söka bohåla. Begränsa proteinintaget för henne samt begränsa ljuset och använd uvb-lampor och tillåta högst tio timmar ljus om dagen eller att följa vinterhalvårets ljustimmar tills hennes hormoner lugnat ner sig och hon slutar häcka. Ibland kan även ett hormonchipp krävas för att lugna ner henne och det gör man hos en fågelkunnig veterinär.

**
Foder för nymkakaduor
**maten är A och O i ett fågel och djurägande så också i ett papegojägande och det som man måste tänka på är att ha en bra pellets som basfoder och dom som är bäst på marknaden är Harrisons pellets (färskvara som måste bytas ut efter några timmar) mindre bra pellets är hagens tropican och nutribird p15 men funkar också bra att ge. Sorten som Nymfer skall ha när det kommer till Harrisons pellets är Harrison's Adult Lifetime fine (lite större i storleken) eller Harrison's Adult Lifetime superfine (lite mindre i storleken) funkar med vilken som, gäller att ha koll på vad just dina nymfer gillar bäst av storleken på pelletsen. Sedan kan man också lägga till frön med bra kvalité och stor variation vid sidan om som en del av variationen. Dit hör tyvärr inte frön från en mataffär då dom oftast inte är av bra kvalité!

En bristfällig kost som saknar rätt balanserad näring, kan orsaka hälsoproblem och / eller beteendeproblem, vilket i sin tur kan leda till fjäder plockning. Nymkakaduor har också en stor benägenhet att bli överviktiga och drabbas av fettumörer även kallade lipom om inte kosten i kombination av daglig motion tillfredsställs och viktigt är också att inte ge för extrem fet mat, alltså dom kräver en fettsnål kost men där inte fettet utesluts då alla varelser behöver fett men då av det bra fettet. Viktigt att känna till är också att nymfkakaduorna är en art som lätt får a-vitaminbrist och även fettlever, fettlever beror på att kosten innehåller alldeles för feta frön men kan också bero på miljön runt om då gifter som cigarettrök t ex gärna sätter sig i levern på fåglarna. Alltså är det viktigt att få till kosten för nymferna annars har man problem samt att ge a-vitaminrik kost.

Det är där vi kommer in i bild för att hjälpa dom att få i sig allt dom behöver precis som vi behöver få i oss när vi äter så som vitaminer, mineraler, fibrer, antioxidant, proteiner, kolhydrater, salter, nyttiga fetter, omega 3+6, enzymer, jod och kalk. En enda brist på något av detta leder förr eller senare till bristsjukdomar och sjukdomar i allmänt. För att få i dom av alla komponenter är det då viktigt att man ser till att få till en väl sammansatt kost och så varierad man kan få till.

För att få till en så bra kost som det bara går skall man utöver ett bra pellets och en bra fröblandning av god kvalité också se till att få i nymfkakaduorna av olika grönsaker, bär, örter, nötter (en gång i veckan), groddade och blötlagda frön av olika sort är nyttiga och bra för dom, baljväxter, frukt (enbart då och då. Mer som är välkommet i kosten är blandade sädesslag var försiktig med havre och solrosfrön som är innehåller mer fett än andra frön, brunt och vit kokt ris, kokt pasta, majs, kokt potatis, kokta ägg, väl kokade bönor, torkade insekter, ost gärna laktosfri, laktosfri keso, yoghurt, fil.

Solrosfrön kan man ge men bara då och då som ett välkommet inslag i den varierade kosten och tänk på att variera det hela med olika saker dagligen så det inte blir samma sak hela tiden och där nymferna inte får chansen att välja utan måste äta av olika då denna art mer än gärna äter enbart av just det dom tycker om som brukar vara frö-blandningen om dom får chansen och då kan både brister och annat uppstå.

Erbjud också gärna av det som man kan finna ute under vår sommar och höst så som maskrosor, våtarv, groblad, blåbär, lingon, nypon, rönnbär mm. Även den maten vi äter är ett välkommet tillskott i deras varierade diet, här är det då viktigt att inte ge dom avokado som är jätte giftigt för fåglar samt också inte för salt mat, helst inget salt och ingen lök. Viktigt också att ta reda på vad som är giftigt och inte för fåglarna så man inte ger något olämpligt till dom.

**
Giftig mat är:** ALKOHOL, AVOKADO, CHOKLAD (drickbar och ätbart), LAKRITS, KAFFE, __LÖK, OKOKT POTATIS, RABARBER, TE, SALT ( i större mängd) SPARRIS, TOMATPLANTAN (självaste tomaten kan man ge)!

**
Bur-hållning för nymfkakaduor**

Att införskaffa en en rejäl bur åt sina fåglar är något som är lag på, Fåglar är oftast nomader i det vilda vilket innebär att dom flyger långa sträckor varje dag för att fina föda, vatten och bra häckningsplatser.

Att stänga in sina fåglar i för liten bur utan chansen att kunna komma utanför att flyga är inte bra för dom. det finns bara massor med fördelar att ha en stor bur jämfört med icke bra fördelar att ha en liten bur. Fåglarna är fortfarande vild i sinnet och är en individ precis som du och jag och behöver också utrymme för att må bra så ju större bur desto bättre, Voljärer är att föredra till nymfkakaduorna!

Minsta tillåtna måttet att ha nymfer i här i Sverige ligger på Längd 120 cm, höjd  80 cm och bredd 70 cm. Detta är minimimåttet men ju större desto bättre för fåglarna, bygg mer en gärna en egen voljär.

Sysselsättning för nymfkakaduorna

Sysselsättning kräver alla papegojor i stor utsträckning, de kan omöjligt sitta instängda i en bur hela dagarna. Papegojor älskar att "leka" med och gnaga på olika saker. och nymfkakaduorna är verkligen inget undantag. Det är bara att inse att en papegoja har sönder saker!
Att förse kakaduan med leksaker som är gjorda för att gnagas på och för att motstå kraften i en papegoj-näbb får dom stimulans och sysselsättning. Viktigt också att berika miljön för fågeln och det gör man genom att sätta in leksaker av alla det olika slag både köpta och egengjorda, klätterträd, grenar mm. Låt fantasin flöda men undvik tyg och trådleksaker som kan vara dödliga för fåglarna då dom kan fastna i dom och bli hängda. Även fodersök i olika kluriga variationer är ett bra sätt att stimulera dom små liven med.
Att träna sina nymfer att ha en sele  på sig är ett tips för på så vis kan nymferna få följa med utanför husets väggar och få se sig om på ett säkert sätt och även på detta vis få miljöberikning samt viktigt solljus på sig.

Glöm inte att låta din nymfkakadua få mycket motion varje dag så den inte går upp i vikt

Att flyga är väldigt energikrävande och mycket bra motion. Många papegojor är vingklippta och det är då omöjligt att uppnå samma aktivitetsnivå. Inte ens när fågeln flyger fritt i hemmet, kan man jämföra det med en flygtur på flera kilometer i det vilda. Man bör därför noga överväga ett vingklippnings-beslut som inte borde vara ett alternativ då fåglar är gjorda för att flyga långt och mycket!

Låta sina fåglar bada

Alla fågelarter bör ha tillgång till ett vattenbad eller bli sprayade med en vattenspruta någon gång i veckan för att kunna hålla sin fjäderdräkt i trim så också nymfkakaduan som älskar att bada. Det är precis som du och jag och i det vilda så regnar det eller så söker fåglarna upp ett ställe för att kunna bada. Fåglar badar inte som vi människor gör utan doppar sig några snabba gånger så det täcker fjäderdräkten men där dom inte blir helt genomblötta. Sprayflaskor kan man köpa i affärer eller i shoppar. spraya ovanför fågeln några sprut, dimman lägger sig på fjäderskruden och sjunka in i fjäderdräkten.

Grenar är viktig för nymkakaduorna

Papegojor har ett stort behov av att gnaga. Se till att fågeln alltid har färska kvistar av lövträd att gnaga på. Plocka gärna tallkottar och ge. Grenar är naturens klo och näbbtrimare, grenar från naturen stimulerar fötterna, inget slår äkta härliga naturgrenar, plocka gärna in av olika storlekar som den kan gnaga och sysselsätta sig med.

GIFTFRIA TRÄDSORTER samt knopp och blomm!
Al, Asp, Bok, Björk, Ek, Gran, Hassel, Lönn, Ormhassel, Päronträd, Rönn, Syren-grenar (enbart grenarna inte blommorna/bladen), Tall (grenar av Tall sköljes noga så kådan försvinner) Vinbärsgrenar, Vidé och Äppelträd.

GIFTIGA TRÄDSORTER!!

Barrträd bör undvikas pga kådan (eller skrubbas noga), Idegran, Getapel (rhamnus cathartica), Gullregn (laburnum), Hästkastanj (aescullus hippocastanum) Körsbärsträd (själva grenarna och kärnan i frukten).

VIKTIGT ATT TÄNKA PÅ

Att köpa från en seriös uppfödare är bättre än i zoo-affärer. En seriös uppfödare tänker alltid på fåglarna i första hand och att de inte får vara sjuka eller svaga individer som sätts i häck, seriösa uppfödare tänker också på att fågelföräldrarna måste ha goda egenskaper som uppfödaren vill skall föras vidare och de lever alltid under hälsosamma förhållanden med den kost och motion dom behöver med lagliga burar och massor av kärlek som läggs ner på varje individ.

En seriös uppfödare ser också till att fåglarna är friska och i god kondition för en häckning så som att avmaska dom, ser till att det inte finns kvalsterangrepp på fåglarna och känner sina fåglar utan och innan. Tänk också efter noga innan köpet av din kakadua vad gäller handuppföda fåglar! Att ta ungarna från sina föräldrar i tron om att hand tämja dom bättre är inte att rekommendera. I den mat föräldrarna stöter upp finns det olika sorters bakterier som är viktiga för ungarnas utveckling och immunförsvar. Och det kan uppfödaren aldrig ersätta på konstgjord väg så handmatning och att ta ungarna från sin mamma är inget att rekommendera alls.

Handmatade ungar får inte alls samma immunförsvar som föräldrar-uppfödda ungar då dom inte får i sig av de olika sorters bakterier som är viktiga för deras utveckling vilket gör dom känsligare för sjukdomar. Många lägger också till sig med dumma ovanor och plockningsbeteende.

Nykläckta ungar lider oftast brist på K-vitamin då de har med sig begränsad mängd från ägget. Ungar som blivit handmatade från dag ett om man inte vet om det kan bristen orsaka blödningar. Vitamin K hjälper blodet att levra sig. Allt som allt är det alltså bättre att låta fågelföräldrarna få ta hand om uppgiften att mata och ta hand om sina ungar. Så i slutändan är det de allra bästa att köpa en föräldrar-uppfödd kakadua unge. 

**
Uvb-ljus väldigt viktigt för inomhuslevande fåglar**
Att ha en lampa med uvb-ljus för fåglar som inte vistas regelbundet i utevoljär är att rekomendera. Fågelns belysning skall helst följa ljustiden utomhus. Detta hjälper fågeln att ställa in sin inre klocka, reglera sitt endokrina system (endokrina körtlar är samlingsnamnet för de körtlar som bildar, ibland också lagrar och avger hormoner direkt till blodet), matsmältning, att få en fin fjäderdräkt och för att hålla sig frisk och sund.
Fågelns färger förstärks och framträder ljuset. Ljuset utlöser också häcknings- ruggnings- och flyttbeteendet. Det viktiga vitamin d3 som fåglar annars tillgodo-gör sig från solstrålar får dom genom en uv-lampa. Fågeln är väldigt beroende av sin syn och deras färgsyn är mycket mer utvecklad än vår och det hjälper UV-lampan till med. UV-ljuset hjälper också fågeln att ta upp D-vitamin ur kosten, som i sin tur underlättar kalciumupptaget. Att ta ut sina nymfkakaduor på sommaren i sele eller att bygga en voljär åt dom att vara ute i är något som ger naturligt solljus åt fåglarna, låt dom vara ute så mycket som möjligt, vänj dom försiktigt och gradvis till att vara ute när våren kommer, sen kan dom vara ute hela sommaren och in på senhösten slutet av september, början av oktober. Glöm inte att bygga en sluss till voljären så riskerar inte fåglarna att flyga ut när man går in i ute-voljären, bygg gärna större ute också för dom om man har möjlighet och råd att göra det.

**
Att häcka sina nymkakaduor
**Att häcka sina kakaduor är ett väldigt stort ansvar och man bör tänka efter noga innan man sätter sitt par i häck då häckning inte alltid är en dans på rosor!! Det är viktigt att man granskar dom kakadua par som ska få häcka noga. De får inte vara sjuka eller svaga, de måste ha goda egenskaper man vill föra vidare och de måste leva under hälsosamma förhållanden.
Det är också viktigt att läsa på ordentligt innan man ens funderar på att häcka sina fåglar. Nymfparet är redo att häcka när dom blivit ordentligt upp-matade med en varierad kost med ökad mängd protein i maten. Grönsaker, örter, bär, groddar och blötlagda frön, odlades skott, kokt ägg är något man skall ge dom extra av. Även vitaminer och mineraler är viktiga samt fri tillgång på kalk, en jodsten är bra att ha i buren också under hela häckningen, fri tillgång på mat helt enkelt. Viktigt också att ha uvb-ljus hos fåglarna.

Nymfkakaduor kan börja intressera sig för att häcka när de är omkring 9 till 12 månaders ålder men dom är inte könsmogna för ens dom är 15 till 24 månader gamla vilket är viktigt att tänka på om man skall häcka sitt par då problem som dåligt föräldraskap, överge ungarna i holken, plocka ungarna, värpnöd mm. kan uppstå om dom får häcka vid tidigare ålder.

Två kullar per år är att föredra och låta honan vila resten av året för att inte bli helt slut. Nymfhonor slutar att vara fertila vid en ålder av 8 till 10 års ålder och hanarna vid 12 till 14 års ålder men finns också undantag om fåglarna är friska och sunda. Vår till tidig höst är nymfernas häckningssäsong i det vilda och det kan man köra med även i fångenskap här i Sverige.

Tänk på att det är inte alltid nymfhonan accepterar en holk men då kan både ett större badkar för fåglar funka eller en liten mindre låda på burbotten funka utmärkt, tänk också på att inte ha för dammigt bomaterial då nymfer är så känsliga för damm. Mest damm är det i sågspån och mindre damm är det i bokspån, alspån och hampaströ. Efter att honan och hanen har parat sig är det dags för äggen att läggas, först får honan väldigt mycket och stor spillning (avföring), läggs äggen efter ca 7 till 10 dagar där hon lägger ett ägg var 48 timme och honan lägger ca 2 till 8 ägg. Honan ruvar inte för ens det andra till tredje ägget är lagt och inkubationstiden är 18-21 dagar.

För att få slut på häckandet är tipsen att först och främst ta bort holken, minska ljustimmarna hos paret till färre ljustimmar per dag (i princip sätta in vintertidens ljustimmar för att simulera att häcknings säsongen är över) detta kommer att minska lusten att föröka sig. Minska också E-vitamin konsumtionen (som stimulerar till häckning), separera inte honan och hanen för att få stopp på aveln. Dom har blivit ett par och det är grymt att göra så.

**
Infon är funnen på dessa sidor**

http://www.birdchannel.com/bird-species/find-the-right-bird/10-things-every-cockatiel-owner-should-know.aspx

http://www.birdsnways.com/wisdom/ww21eiii.htm

http://www.cockatielcottage.net/breeding.html

https://en.wikipedia.org/wiki/Cockatiel

http://www.birdchannel.com/bird-species/find-the-right-bird/pet-cockatiel-faq.aspx

https://lafeber.com/pet-birds/species/cockatiel/

http://www.birdtricks.com/Cockatiels/cockatiel-care.html

https://www.beautyofbirds.com/cockatielbreeding.html

http://www.birdchannel.com/bird-breeders/bird-experts/linda-rubin/successful-cockatiel-breeding-advice.aspx