Jag har två Morhuvade papegojor och växte upp med en Brunhuvad, båda arter från Långvingesläktet.
Det är lätt mitt favoritsläkte (förvånande va, haha?), och trots att jag har läst mycket om många andra arter också (då jag planerar att utöka flocken med nya arter i framtiden, det skadar ju inte att läsa massor såhär långt i förväg!), så är det definitivt just de mindre arterna i Långvingesläktet jag vet mest om, och då speciellt Morhuvade.

Skulle inte säga att jag rekommenderar just en Morhuvad papegoja till någon, men tipsar definitivt om att läsa vidare om arten (eller hela släktet!) om något låter intressant :D

Tycker dom passar in rätt bra på vad du beskriver att du är ute efter; lite större gojor, ofta väldigt tillgivna, kan lära sig prata och använda ord i rätt sammanhang, och brukar vara väldigt lättlärda när det gäller trick och sådär. :)
Dock är det inte ovanligt att dom blir "one person birds", alltså tyr sig till en utvald person och kan visa aggressioner mot andra människor (och fåglar), dom kan också vara riktigt dryga och känna starka behov av att visa att det är dom som bestämmer :P

Min Miley passar på många vis in på generaliserade artbeskrivningar; hon är lekfull, väldigt tyst, jättekelig, väldigt sällskaplig, vill sitta på min axel hela tiden - men hon har sina humörsvängar och kan vara väldigt gnällig och har bitit mig ett par gånger. Det gör väldigt ont, haha, men till hennes försvar är det endast vid tillfällen då jag förväntat mig ett bett, eller insett senare att det var jag som gjorde fel. Häromdagen, till exempel, hade jag bråttom till bussen och satte in henne i buren lite för hastigt, nu har jag ett fint näbbformat sår på handen. :) Hennes kroppspråk är jättetydlig för övrigt, och hon biter aldrig "out of the blue" så att säga. Hon är ganska reserverad mot nya människor, men är jag med brukar det vara lugnt, hon alltså inte en "one person bird" för tillfället - vet dock att hon var lite så i hennes förra hem.

Min Alaska är totala motsatsen. Hon är mycket självständigare, inte riktigt lika kelig, underhåller gärna sig själv genom att gnaga på saker istället för att faktiskt leka, och är den högljuddaste skitungen jag träffat på hahaha. :) Hon har ett jättehögt, sjukt gällt skrik som hon inte har något alls emot att använda, och skriker ofta tidigt på morgonen när hon tycker jag ska vakna och göra mat åt henne…
Hon har aldrig någonsin bitit mig och är rent allmänt sjukt lugn och snäll, och går jättebra ihop med främlingar. När jag kom hem efter att ha hämtat upp henne, lät hon mig hantera henne helt utan problem redan dagen efter! Det förväntade jag mig verkligen inte från en femårig Morhuvad papegoja, haha.

Tycker Långvingepapegojor är heeelt fantastiska små fåglar med starka personligheter och sådär!
Brunhuvade papegojor brukar beskrivas som den lugnaste och "snällaste", mest laid-back arten i släktet, och den Brunhuvade jag växte upp med stämde definitivt in på det. Han var jättelugn, superdupergosig och hur snäll som helst. …Mot mina föräldrar då, haha :P
Är inte säker (då jag inte ser Morhuvis-grumpyness som ett så stort problem just nu) men jag har för mig att Morhuvade ska ha lättast för att bli svårhanterade/småaggressiva av de mindre Långvingepapegojorna. Är som sagt inte säker, men ja, är du intresserad kan du leta efter vidare information om det själv! :P

…..Känner att det här blev mycket längre än planerat, eh, haha. Förlåt! :D