Ingen?

Det kan försvinna med tiden men jag är inte säker, det brukar försvinna, det gjorde det med min nymf som skrek åt allt som lät i början men nu bryr han sig inte. Hoppas att det löser sig!

Skönt att det löste sig för er

Jag vet inte om det kommer att göra det här tyvärr, han har blivit jätte fjompig och reagerar så fort man rör sig även om det är typ 3 meter ifrån buren. Så mycket var det inte för ett par dagar sedan 

Men vår nymf hade en sämre period också och det tar ett tag innan det försvinner men det FÖRSVANN bara man har tålamod så försvinner det.

Goja (vår nymf) var jätteorolig ett tag men som sagt det försvinner. Även om du tycker att det har gått väldigt lång tid kanske, så gör de det. Hoppas att det löser sig! Goja blev också rädd så fort man rörde sig för hastigt men det försvann det med :)

Prata lugnt med honom, ge han lite gotta och undvik inte att gå förbi buren. Jag hade en undulat som var väldigt rädd, jag brukade sitta vid buren och prata lugnt tills han tillslut bara satt och blundade å myste. Han kommer nog trolign inse tillslut att du inte är så farlig 

Så gjorde vi med vår nymf också :)

När jag tog över syrrans fågel som de hade gjort människorrädda så satte jag mig och läste utanför buren i ca en timme. När han väl satt och putsade sig i buren och var bekväm med m ig fick hundarna ligga i samma rum och sova. Allt för att han skulle vänja sig. Nästa steg var att börja om men att han nu fick möjlighet att komma ut ur buren. När han vant sig så flyttades han dit vi går förbi mest. Bara för att vänja sig. Nu när han är trygg, så har jag flyttat in honom i vardagsrummet. Fortfarande där vi är mkt men buren står lite avskilt så att de kan välja att gömma sig eller att vara med. Han kommer gärna ut i rummet och sitter med en i soffan. Han går inte upp på handen när man sätter fram den, men landar gärna där när han vill. Och när han tröttnar så flyger han hem till sin fru som inte lämnar buren ännu, utan sitter helst bara och spanar. Så om du bara har tid att ge en massa tålamod så kommer han vänja sig.

Du kan göra så att du täcker halva buren med ett lakan så han kan komma bort lite om han vill`.  Tänk bara på att ha god belysning på delen som inte är täckt och glöm inte uv lampa!!

Hur stor bur har du?

Har du funderat på att skaffa en kompis till honom? Man ska inte ha fåglar ensamma.

Jag har helt glömt bort att svara här märkte jag.

Tack för alla bra råd jag har fått!

Jag kan glatt medela att det går åt rätt håll, Jag kan nu gå förbi buren utan att han blir rädd och om jag fixar med något i närheten av buren så blir han nyfiken och sträcker på sig för att se lite bättre

Igår drog jag ner alla persienner och stängde alla dörrar och så öppnade jag burdörren och lät den stå öppen ett par timmar för att se om han vågade komma ut. Det gjorde han inte men någon gång blir han nog sugen

#8 Buren jag har nu till honom är ca 86x54x156 cm

Jaghar tänkt att köpa en likadan bur och skaffa en kompis till honom så fort vi har dom pengarna till det. Tanken är att vi ska ställa ihop dom båda burarna och ta bort kortsidorna så det blir en ända stor bur åt dom båda

Vad roligt att han ska få en kompis o större bur - o att han blivit mindre rädd förståss

#10 Ja det ska bli jättekul Även fast dom kommer att få vara ute mycket under dagarna så känns det ju alltid skönare när man vet att dom har en stor bra bur att dra sig tillbaka till.

Sambon är inte riktigt med på noterna än… men å andra sidan så ville han varken ha hund eller fågel ^^

Jag får så ont i hjärtat - han har det ju så bra nu.

Lycka till.

Anna

Hoppas inte 156 är höjden!! 

En bur till nymfparakit ska vara minst 120 BRED 80 DJUP och 100 HÖG.

Men om ni tar två såna och sätter ihop blir de självklart lagligt och bra!

#12 Tack så mycket

#13 Jo det är tyvärr höjden som är 156

Jag köpte den största buren jag såg på djuraffären och dom rekomenderade den till mig. Jag insåg inte förrens ett par veckor senare att buren inte var laglig till honom. Det var då tanken på att köpa en till likadan och sätta ihop dom väcktes. Då får jag helt plötsligt en bur som är 172x54x156 cm.

Ledsen att vara en glädjedödare men jag t r o r att buren blir för smal för nymfer - minsta tillåtna bredd är minst 2 gånger fågelns längd enligt Jordbruksverkets L80. Och reglerna kommer att göras om så att det krävs ännu större burar troligen - med en 2-årig övergångstid.

Här finns tips på några burar som är lagliga för undulater - några är tillräckligt stora för nymfer:

http://www.skoldpaddormedmera.se/undulaterburar.html

Vill bara tillägga att jag är så trött på alla zooaffärer som ger felaktiga råd!

#15 Men gud vad trisst Kan dom inte leva och må bra i den buren iaf? Dom kommer ju att få flyga fritt flera timmar om dagen.

Ja ja annars får jag väl bygga mig en egen bur men det känns lite tråkigt för jag gillar verkligen den buren ag har nu bara att den är lite liten

Ja du det är jag också, kommer aldrig mer att lita på någon annans ord utan att ta reda på fakta själv i fortsättningen

Vad synd - ja, det verkar lite smalt för att de ska kunna flyga bra i buren - eller hur?

Kanske kan du ha din nuvarande bur som sjukbur?

#17 Ja jag får väl helt enkelt börja spara lite pengar Men det är klart att jag vill att dom ska ha en ordentlig bur så vad gör man inte för dom små liven

Nu har jag iaf börjat tamträna honom en ligt den metoden som står på framsidan här på burfåglar iFokus och det går faktiskt över förväntan 

Första två gångerna jag stoppade in handen i buren flaxade han runt som en galning där inne men efter ca 5 minuter så lugnade han ner sig och burrade upp fjädrarna lite.

Mot slutet av kvällen så rörde han sig knappt när jag stoppade in handen och efter en liten stund klättrade han ner och satte sig och åt ur sin matskål! Bara 30 cm ifrån min hand!

Idag så har han både burrat upp sig, sträckt på sig och gått ner och ätit ur matskålen igen! Åh jag blir så glad för hans stora framsteg

#18 Framsteg gör en glad :D! Har själv en hane som jag ägt i 2 ½ (3½?) år, som varit tam i perioder (mest otam dock. Handen är sååå läskig O.o ;P) och honan jag köpte till honom har aldrig blivit rörd, så orolig är hon. Trots det har jag underbara fåglar, som är jättemysiga och sociala, så länge allt sker på deras villkor