Det är lag på att alla flocklevande fåglar skall ha minst en partner av sin egen art.
De har ingen glädje av en annan fågel av annan art då de inte "pratar" samma språk.

#1: okej, så du menar att jag inte kan ha en undulat och en nymfparakit…

Men jag har sätt så många som har ensamma fåglar.. Och dem är jätte glada o trevliga???

Nej, men du kan ha 2 undulater och 2 nymfkakaduor.

Då bryter de mot svensk djurskyddslag.
Hur tror du fågeln skulle välja artfränder eller människor om den kunde välja?

Jag har själv tagit hand om en nymfkakadua som en gång hade en undulat som sällskap, tyvärr dog undulaten och nymfen satt ensam med bara en människa som sällskap i flera år.
Sen fick jag hit den och jag trodde han skrek sig till döds av glädje för att få svar på sitt eget språk av sina artfränder. Han försökte bryta sig ut genom gallret för att ta sig till sina nya kompisar.
Det hjälpte inte att jag satte burarna så de såg varandra, han skulle ut till vilket pris som helst, så jag fick sätta in honom till de andra för att han inte skulle skada sig själv. Han skrek av glädje och visste inte hur eller vem av de andra fåglarna han skulle prata med först! Han hoppade runt som en galning och kvittrade och puttade på alla som han såg!
Så aldrig mer en ensam fågel, lag eller inte lag!

#0 Hej!

Fåglar (speciellt av så intelligenta och sociala arter som papegojfåglar dit nymfparakiter/nymfkakaduor och även undulater hör) SKA ha en artfrände. Det finns ett "kryphål" i lagen där det står att man kan ha en ensam fågel om man spenderar mycket tid med den, men enligt mig borde detta tas bort då sociala djur inte mår bra av att vara ensamma.

Det gäller egentligen alla sociala djur, det finns inga möjligheter för en människa att "tillfredsställa behovet av sällskap" för en annan djurart. Du kan inte prata samma språk eller umgås med (i det här fallet) fågeln 24/7. Det är alldeles oavsett hur mycket tid du spenderar hemma…du är ju inte en fågel.

Sedan som #1 skriver så ska de vara två fåglar av samma art eller arter som är väldigt lika varandra (som mina två som båda är vitbukspapegojor men olika arter). Ska du skaffa nymfer så är det det som gäller, vill du ha undulater så ska det vara minst två (allra helst flera) sådana. Inte en nymf och en undulat.

Från min egen erfarenhet med en plockande goja (vilket är något som är extremt svårt att komma tillrätta med då det är ett självbelönande beteende) så kan jag dessutom se att han nu (sedan han fick sin kompis) fått tillbaka mycket av sina fjädrar och mår mycket bättre. Han känner inte längre samma behov av att utföra sitt självskadebeteende (som kom efter en period av mindre uppmärksamhet från min sida p.g.a. en väldigt sjuk hund som behövde hjälp dygnet runt ett tag). Det kan ha berott på att han flyttat flera gånger under en kort period också (då han haft ett hem innan mig som bara varade i en månad och jag vet inte hur många gånger han flyttat innan). Oavsett den exakta anledningen till att han i det närmaste plockade av sig tills han var naken, så hjälpte en kompis honom mer än några andra saker jag försökte med (medan jag letade efter en lämplig kompis och under dennes karantäntid osv.).

Bilder på min ena goja Munin: innan plockningen, när det var som värst och efter en tid med sin kompis (Hugin).

Skaffa två är definitivt mitt råd. Man kan absolut få en relation till båda sina fåglar, det kan ta tid men det är det värt. Två fåglar är lyckligare än en ensam fågel, oavsett hur mycket tid du spenderar med den. Dessutom lever en nymf runt 15-20 år eller så (hört om de som blivit betydligt äldre, över 30 år) och under den tiden så kan mycket ändras i ditt liv och risken är väldigt stor att din fågel får spendera mer tid ensam i framtiden (med jobb osv.).

Mvh/Chinesecrestedlover