Skaffa en till av samma art, så får Sultan en kompis 😉

Hej, välkommen hit :I Kul att du skaffat en ny familjemedlem. Det bästa du kan göra ur djurskyddssynpunkt för din fågel är att skaffa hen en kompis, en artfrände. Mustaschparakiter är utpräglade flockdjur och mår inte bra av att leva ensamma utan artfränder.

De behöver mycket grenar att gnaga på.

Bra att den inte är handmatad - det är det bästa ur djurskyddssynpunkt.

Jag bollar dina frågor vidare till en uppfödare med mångårig erfarenhet så får vi se om han har tid att svara.

Du kan göra lekträd utanför buren, samt lekplatser med gott om grenar att gnaga på. Hänga upp gungor, rep utanför buren.

http://www.skoldpaddormedmera.se/undulaterlektrad.html

Lycka till :)

Hej alla!

Med risk att få skäll nu… :) tycker inte det är ok att hennes första och nästan enda råd ska vara att skaffa en till när hon ber om hjälp här på forumet!! Har ni tänkt på att den här parakiten mäter ca 40 cm som vuxen? Jag håller till 100% med om att ALLA fåglar egentligen bör ha en artfrände MEN…..hur många skaffar t ex TVÅ aror på en gång, inte vanligt med större papegojor överhuvudtaget, eller hur? Men DÅ är det liksom ok……

Jobba du med din nya familjemedlem att få honom att trivas i sitt nya hem och att bli så harmonisk och tam som du bara kan….har du sedan möjlighet att skaffa en kompis till honom vore det super! :)

Jag är personligen väldigt nyfiken på mustaschparakiten som art. Det ska vara en fantastisk fågel med stora chanser att bli tam och även den parakit som bäst lär sig att tala. Hör gärna av dig och berätta hur det går. Om du vill får du gärna skriva till mig via PM, det skulle vara jättekul att höra hur det går för er! Lycka till!

Norinas

Nu har jag fått svar från den mångårigt erfarne uppfödaren, jag väntar på ytterligare ett svar på en följdfråga, kommer i annat inlägg.

Citat uppfödaren:

    Svar i korthet.  Sultans beteende håller sig helt till “manus”. Han kommer från tryggheten i familjen, som skall lära honom om livet. Nu gäller det att, via erfarenheter, skaffa sig en bild av situationen, vilket givetvis tar tid. Tyvärr kan synen på detta bli väldigt generell. Tänk alltid på den individuelle skillnaden. Man kan seriöst aldrig säga att det skall ta en viss tid. För ägaren gäller två saker: att ha tålamod, massor av tålamod och under den tiden lugnt skapa ett förtroende mellan fågeln och familjen. Mustaschparakiten är en trevlig, och mycket vacker, art och det finns här förutsättningar till att få en trivsam ny familjemedlem. Förutsättningarna ligger helt i ägarens händer. Ägaren är helt på rätt väg.

  Givetvis stödjer jag informationen om att skaffa artfrände, MEN det finns en hake. Handuppmatade fåglar tror sig mestadels vara människor. Det leder till att de får problem med artfränder. Jag har otaliga gånger fått träda in och ta hand om handmatade fåglar, som folk inte klarar av. Jag har då försökt sätta ihop dem med partners, men det är näst intill omöjligt att få det att fungera. Föräldramatade ungar, som inte präglats på människor för hårt eller handuppmatade ungar för sex månaders ålder (när de sätts ihop med artfränder) kan oftast fungera. 

Bästa hälsningar Jan

Tack så hemskt mycket för era svar! Jag måste säga att jag först drog en djup suck men de senare svaren var oerhört tillfredsställande. Tanken är att Sultan iaf inte kommer få en kompis förrän han först växt till sig och blivit tam och när han riktigt blivit en självständig personlighet, sen är jag inte främmande för en kompis, men inte i detta första skede. Norinas- ditt svar var en oerhörd lättnad - tack för din ödmjuka ärlighet :-) MimmiH; så rörd och glad jag blir över din hjälp! Hälsa Jan och tacka så hemskt mycket! Idag är det söndag och Sultans 4:e dag. Han äter och dricker bra, har gett ifrån sig ett kraxande läte 2ggr så han e inte helt stum, men han testar sig helt klart fram. Idag satte jag in en repgunga och den blev han direkt förtjust i, fast det tog ett tag innan han förstod hur han skulle göra med den. Vi sitter i en fåtölj vid buren och pratar med honom och han ser lugn ut och lyssnar, flyttar sig inte när man rör sig eller så. Flaxar lite när jag drar ut botten och byter underlaget men inte hysteriskt på nåt vis. Jag har tittat på olika metoder för att handtämja honom men inte riktigt bestämt mig för vilken väg jag ska ta- något förslag? 2kvällar i rad har han också efter kvällsmaten ruggat upp sig , fällt upp ett ben och "gnisslar" med näbben (hur kallar man det på svenska?) så överlag känns det bra och tålamodet är en djurväns bästa vän- inte sant?

Hej Ahna, vad roligt att det går bra. Jag ser på bilden att buren är alldeles för liten för en fågel i hans storlek. Kolla Jordbruksverkets L80 för minsta tillåtna mått för en fågel i hans längd.

Jag fick svar angående artfrände från Jan:

Den aktuella fågeln bör först vara ordentligt hemmastadd, dock inte nödvändigtvis tam, och kompisen jämngammal./Jan

Tack! Ja Buren är bara tillfällig!

OK, bra!

Tips: Plocka in grenar, kvistar av träd, bl a björk, asp, sälg, rönn, äpple och sätt in i buren så att han kan gnaga av barken och får sysselsättning.

Viktigt att ni snabbt skaffar en bur som tillåter flygning.

Ja absolut, Dock ser buren rejält mindre ut på bilden, men som sagt större e på G :-)