Att syssla med avel innebär ett ansvar och när det gäller att avla på rätt individer så måste vi ta hänsyn till den kunskap vi vet idag som vi inte visste för flera år sedan och också viktigt att tänka på är när vi väljer hur vi vill avla nu och i framtiden för att arten skall föras framåt och inte bli lidande eller få sjuka gener. 

Idag vet vi att alla individer oavsett art inklusive oss själva bär på ett antal mindre bra men också väldigt dåliga gener. Ett exempel på detta inom fågelvärldens avel och en specifik art är undulaterna. Detta är inget nytt påfund utan det har varit så årtionden tillbaka. Detta ställer inte till några problem då det är ordnat så att de flesta mindre bra eller dåliga generna måste förekomma i dubbel upplaga, så kallade recessiva anlag alltså avkomman måste få det från både mamman och pappan. Det är då avkomman kommer att "blir" sjuk. Det finns tyvärr några omständigheter som gör att det här inte fungerar nämligen om populationen blir väldigt liten eller om individer som är nära släkt med varandra får avkommor för då blir det tyvärr problem. 

I en liten population blir snart individerna släkt med varandra och dessutom förloras rent slumpmässigt gener, men det krävs mer beskrivning än detta för hur det går till. 

Om individer som är nära släkt med varandra tillåts få avkomma ökar chanserna markant att det i avkomman finns recessiva anlag. Men två helt obesläktade individer som paras ur en stor population kan det ändå förekomma att avkommor blir sjuka. Då kan det vara så att det drabbats av tidigare generationers avelsarbete, där man då gjort vad man trodde var bäst och med dom bästa avsikterna men som tyvärr inte var så lyckat med dagens kunskaper i genetik.

Fågelavel borde vara som inom hästvärlden att det är förbjudet att avla på ett djur som lider av genetiska sjukdomar eller som lider av inriktningen i avelsarbetet, detta är något vi borde ta med i beräkningarna på våra fåglar hur gärna vi vill ha den där häftiga avvikelsen mm. 
Ibland är det svårt att se var gränsen går för lidande, men om sjukdomen eller defekten gör att fågeln lider av defekten ska man inte använda fågeln i avel, både vad gäller invändiga och utvändiga effekter. Om det är en ärftlig egenskap som medför lidande så som onormalt beteende, ökad dödlighet, extrem äggläggning och på andra sätt ger försämring på just den arten samt fågelns välmående är det en defekt som inte passar att föra vidare. Det är alltså som så att man skall jobba för artens utveckling men på ett positivt och tänkande sätt. 

Mer som är viktigt att tänka på är att främja produktion och fåglarnas lämplighet, att arbeta för fåglarnas hälsa. Antalet fåglar är inte ett mått på artens avelsvärde samt recessiva gener paras med icke recessiva gener.

Det gäller också att utöka stamtavlan på fåglarna med så många olika men friska gener i som möjligt för att få till en bra avel samt också att samarbeta uppfödare emellan även i utlandet för att få in friska individer annars avlas det bara runt och alla uppfödare är fast i en ond cirkel och får då dåliga gener i slutändan. Så åter igen hur bra det är att föra stamtavla för att kunna få in nytt blod i genbanken.

När man talar om defekter är det lätt att det tolkas med sjukdomar. Men en defekt kan faktiskt vara allt som avviker från själva artens standard, uppsatta avelsmål eller just sjukdomar! Viktigt också att förstå att alla arter har sina genetiska defekter, undulater har sina, rosellor har sina, aror har sina, finkar har sina mm. så är det också för andra djur och deras raser/arter och även vi människor. 

Viktigt att veta också är att det finns ett ord som heter allel som betyder
genvariant. Hos fåglarna kan olika alleler påverka till exempel färgen på fjädrarna (teckning och färg), ögon så som röda hos albions och lutions) mm. Nya alleler uppstår genom mutationer och många genetiska sjukdomar orsakas av recessiva alleler. Ibland kan sjukdomar orsakas av dominanta alleler.
här är det viktigt att få till en bra variation av dom recessiva och dominanta anlagen. 

Mutationer är bra i en långsam utveckling men mindre bra i en snabb utveckling och mutationer har skett i naturen genom tiderna i långsam takt medans mutationer vad gäller människan och inom fågelaveln sker i snabb takt vilket resulterar i att det är mindre bra för individerna och där måste vi släppa våran lust och drift att få fram så konstiga och ovanliga färger och utseenden på fåglarna och istället fokusera på att utveckla friska individer med ett vist mått av mutationer. detta innebär att man kanske ibland bör hejda sig i sin iver att utveckla mutationer och färger och komma tillbaka till att vi också måste vara rädda om andra delar i utvecklingen hos våra fåglar så som exteriören och kynnet.

En annan viktig punkt att ha med i beräkningen är att man inte på ett målmedvetet sätt bör förändrar arvsmassan så att de får de egenskaper man vill ha utan att försöka jobba för att förbättra arvsmassan istället genom att som redan tagits upp att se till exteriören och kynnet i första hand och inte avla på för extrema exemplar.

Avel innebär alltid ett risktagande och det är svårt att till fullo förutse hur avkommorna blir (vad än uppfödarna säger). Det vi kan se och värdera/mäta hos fågeln/fåglarna som då kallas fenotyp i genetiken som alltså då inte är hela sanningen i det hela vilket innebär att vi inte har hela facit i handen även fall vi tror det. Alla gener som finns i fågeln/fåglarna fast vi inte kan se dem kallar man för genotyp. Som togs upp i tidigare så bär alla individer på en hel del recessiva anlag (varav en del är riktigt dåliga), som man helt enkelt inte kan se på individen. 

Det innebär att det går att göra antaganden, men sällan eller aldrig finns några 100 % säkra svar. Alltså all information är värdefull inom genetiken och aveln. Det innebär också att man som uppfödare måste ta hänsyn till alla aspekter i aveln och dom viktigaste är hälsa, mentalitet, exteriör, funktion, eventuella avkommor, kullsyskon och deras eventuella avkommor, avelsbas, problem i den aktuella arten (alla arter har sina specifika problem som man bör jobba med för att få bort i större utsträckning, men även områden som är bra inom själva arten då givetvis.

Men den aktuella arten är alltid en del av en population och måste ses i relation till den. Man skall alltså inte tro  att man bara behöver ta hänsyn till just sin ena fågel eller sina fåglar utan också se efter hur det ser ut i övriga landet men också Norden och Europa om vi uppfödare skall kunna bedriva en avel som inte försvårar för framtidens uppfödare att föda upp friska, hållbara och dugliga fåglar i just den arten man håller på med. Tänk också på att för att kunna föda upp friska, hållbara och dugliga fåglar i vilken art det än är kräves det öppenhet, ärlighet och samarbete mellan uppfödare på olika håll. 

Enbart då kan vi fortsätta hålla arterna så rena som möjligt och också tänka på att ungarna som kläcks fram också behöver en bra start i livet med en så varierad och näringsriktig kost som det bara går med alla komponenterna i kosten, att vi är noga med vilka hem dom hamnar i mm.

så hela avelsarbetet går ut på att studera sina fåglar, kolla vad som finns att eventuellt förbättra hos just dessa fåglar, är det kanske en liten hona kanske man skall ta en större hane för att kompensera det hela, att man inte avlar på två recessiva anlag för mycket eller för hårt utan att det också finns med dominant anlag med i avelstänket för att i den mån det går att avla så friskt som möjligt.

**
En del av infon är funnen på dessa sidor**

http://sv.wikipedia.org/wiki/Fenotyp

http://sv.wikipedia.org/wiki/Genotyp

http://sv.wikipedia.org/wiki/Allel