Annons:
Etikettallmänt-om-burfåglar
Läst 2186 ggr
Chinesecrestedlover
1/29/17, 3:56 PM

Frågor; Skaffa Goja? Art? m.m.

Hej!

Jag har funderat on and off på papegojor i över 15 år…Det verkar så härligt men jag kan inte bestämma mig för om det passar mig med fågel/fåglar. Hur är det att ha goja, alltså på riktigt, inte bara det "rosa glittriga fluffet" som man ofta ser på ex. youtube m.m.? 

Lite allmänna fågel/gojfunderingar först:

Är det vanligt att man utvecklar allergier? Jag är inte allergiskt mot något djur, men har allergi inom familjen - alltså pappa och systrar (de har kattallergi, dunallergi m.m.), så finns ju i generna liksom,  Stor risk med just fågel (alltså att jag utvecklar något)? 

Luftrenare? Läst mig till att det kan motverka allergibesvär. Vad koster en sån? Kan man ha den på hela tiden eller kan det vara skadligt på något sätt för djuren? Någon bra ni kan rekommendera? 

Jag har två hundar - hur brukar det fungera? Kan gojan skada hundarna? (väldigt små hundar, ena på 2 kg och den andra på 3,5-4 kg- vet ej 100% då han är ung). Förstår ju självklart att hundarna riskerar att skada gojan också, men tänkte om det liksom kan bli tvärtom? 

Jag skulle vilja ha katter i framtiden… hur brukar det fungera ihop med fågel?

Ensamma hemma - går det inte alls eller hur länge fungerar? Måste ju kunna handla och dylikt liksom. Jag är sjukskriven på 50% (skada, inget som går över) och letar efter ett jobb på resterande 50%, så kommer inte jobba så långa dagar. 

Sjukdomar - finns det någonting som te.x. kan smitta från fågel till hund eller tvärtom? Smitta gnagare? Smitta människor?

Sommartid: Då har man ju ofta dörrar/fönster öppna för att vädra…jag brukar visserligen ha myggnät för, men räcker det eller hur fågelsäkrar man? 

Köket: Os från stekning, teflon m.m. - Hur känsliga är dom? Jag bor i en tvåa med rätt öppen planlösning. Vardagsrummet och köket är som ett rum med endast en "spalje" mellan för att avgränsa lite. Kanske inte fungerar med fågel då? P.g.a. att risken för att utveckla allergier ökar om man har djuren i sovrummet så ser jag helst att fåglarna inte är där, om möjligt, vore ju trist om man tvingas omplacera. Mina hundar sover visserligen i min säng och jag har haft allt från möss til marsvin i mitt sovrum tidigare…men…ändå…

Hur mycket skräp/dun/frön får man räkna med? Någon som har "bildbevis"  så man ser på ett ungefär hur det kan se ut utan att det är perfekt och tillrättalagt med "rosa fluff" som många youtubefilmer. 

Förstör de mycket? Möbler, saker, tapeter m.m.? Bor i hyresrätt så…

Omplacering/unge - vad är det bästa för en nybörjare (utbildad djurvårdare och skött om fåglar ex. när jag gick i skolan, men även på senare år på diverse praktikplatser, men inte levt med fågel/goja). 

Hur mycket kräver de? Vet att gojor är krävande men hur krävande liksom? 

Könsmognad och häckningstid: Hört att gojor kan bli riktiga "monster" och bitas, anfalla m.m. Är detta vanligt? Hur undviker/förhindrar/hanterar man det och liknande problem? 

Vad kostar det att ha goja? Efter inköp m.m. alltså vad brukar "driftkostnaden" ligga på, på ett ungefär?

Flightsuit? Bra/dåligt? Fungerar det på alla typer/storlekar av gojor? För användning då man är utomhus alltså, inte som någon slags blöja inomhus. Kan de ändå lyckas flyga bort, ta sig loss på något vis?

Måste man ha två av samma art om man har flera gojor eller kan man ha olika arter? "Om" skriver jag för att jag ibland sett omplaceringsgojor som ska bo själva av olika anledning, ex. för att de inte fungerar med andra, kanske suttit själv för länge m.m. Jag är dock öppen för både ensam goja och två gojor, beroende på individ och om det blir omplacering eller bebisar m.m. 

Önskemål/krav på goja/gojor:

* Ska damma så lite som möjligt, hört t.ex. att kakaduor dammar sjukt mycket så de lär ju inte passa mig. 

* Inte extremt högljudd, gärna så tystlåten som möjligt. Bor i lägenhet så har grannar nära inpå samt har känsliga öron, klarar inte vissa ljud. Därav har jag valt bort amazoner…tror jag… (fanns på skolan där jag pluggade djurvård och jag säger bara jisses vilken röst, haha). 

* Inte lättstressade, tror inte ett liv ihop med hundar m.m. skulle vara så bra för en sån goja. Därmed försvinner väl vad jag förstår  Grå Jako (båda underarterna). 

* "Lite lagom stor helst" - vill inte typ ha en fink (storleksmässigt) och har i och för sig  alltid tyckt att undulater är söta men deras litenhet får mig att tveka (samt det eviga tjattret). Ser gärna att den kan följa med ut på "äventyr" i sele/flightsuit (om såna fungerar och då blir väl undulat lite pyttigt kan jag tänka mig). Storlek Kaja (ja jag menar kråkfågeln, gillar kajor) är nog max storlek ungefär, haha. 

* Smart, rolig, busig och påhittig - vill inte ha någon tråkig pippi som bara sitter i ett hör och glor. Vill gärna kunna träna med klicker, lära den/de trix m.m. Gilla att leka, vilja vara med. Behöver inte kunna lära sig prata, kul visserligen men kan ju bli…jobbigt också… om den typ svär hela tiden (sett en goja på youtube som sa F*U hela tiden t.ex., haha). 

* Inte aggressiv och kunna bli en fara för mig, mina hundar och omgivningen. Det är en uppfostringsfråga, jag vet, men sen finns det ju grader. Alltid tyckt aror är fina… men tror de är i största laget för min del och med sina enorma näbbar, lite väl respektingivande för min smak. 

* Inte gärna gnaga sönder alla mina möbler, pajja alla mina prylar och riva lägenheten, haha. Helst inte allt för destruktiv alltså. Den får ju såklart demolera sina leksaker…men helst inte allt i dess omgivning. 

*Ska vara en frisk art. Vill inte ha en sjukling om det går att undvika, det är ju inte kul (oavsett vad för djur vi pratar om). 

*Inte kosta jättemycket pengar varje månad. Det har jag tyvärr inte råd med. Sjukskriven m.m. så är ju inte rik precis, annat än i tid, för tid det har jag gott om. Jag är hemma mycket och kan spendera mycket tid med mina djur. 

Frågor om art/arter: 

Skriv gärna om för och nackdelar med nedanstående arter (lite av de arter jag är intresserad av). Egna erfarenheter m.m. Fungerar dessa arter ihop m.m. Vill understryka att jag inte är intresserad av någon art endast för att den är "en bra nybörjarart", dessa djur lever ju länge så då anser jag att det måste bli rätt från början och att man inte "har tid" att ta sig uppåt. Vill ju inte "fastna" i 20, 30, 40 osv. år med "fel art".  Tipsa gärna om bra, trevliga arter som kan passa in på mina önskemål/krav på goja/or (se ovan).  

Svarthuvad vitbukspapegoja

Rosthuvad vitbukspapegoja

Morhuvad papegoja

Meyers papegoja

Unduat

Pionus - av något slag

Dvärgara - av något slag

Andra förslag?

Mvh/Chinesecrestedlover

Ps. Om det kan ha betydelse för artval (dvs. om det blir någon fågel alls), så varken har jag nu eller kommer någonsin skaffa barn. ds.

Annons:
JohannaN
1/29/17, 6:07 PM
#1

oj, oj det var en lång text😃skall läsa igenom den i lugn och ro och svarar så fort jag får tiden att skriva tillbaka till dig, så ha tålamod så kommer svar🤗

tamfåglar är inte bara fåglar i bur, dom är så mycket mer^^ Är sajtvärd på http://undulater.ifokus.se https://fageltorget.fria.ifokus.se/ samt http://burfaglar.ifokus.se .

Mitchan
1/29/17, 7:41 PM
#2

Allergier är jag lite osäker på, jag är själv inte allergisk mot någonting men det har visat sig att jag är lite känslig mot mina nymfkakaduor då de är väldigt dammiga fåglar. Märker mest av det nu på vintern när luften är lite mer torr dock, och lite när de ruggar. Luftrenare, och även luftfuktare hjälper (och är att rekommendera för fåglar ändå!) en del :) Innan jag skaffade Jack och Ianto, mina nymfer, hade jag inga problem alls och märkte aldrig av någonting. (Har halsbandsparakiter och morhuvade papegojor också)

Hundar och fåglar är väl inte bästa kombinationen. Vissa hundar funkar säkert helt ok med fåglar i teorin, men även då kan olyckor hända och instinkter eller lek från hundens sida blir ofta ganska dödligt från fågelns point of view. Även små hundar!
Jag har själv hundar och skulle aldrig ha ute fåglarna i samma rum som hundarna. Här hemma ser hundarna knappt ens till fåglarna och vice versa – dock funkar det oftast bra att ha fåglar i bur där det finns hundar, och sedan släppa ut dom i ett annat rum.
Katter är generellt ännu värre och många katter bör kanske inte ens ha tillgång till ett rum med fågelburar… Inte bara för att en katt som vill åt fåglarna skulle kunna nå dem genom burgallret om man har otur, men även för att det kan vara väldigt stressande för fåglarna att ständigt ha ett intresserat och ”övervakande” rovdjur omkring sitt safe space.
Och ja – papegojor kan även skada hundar/katter ganska illa. …Men det är liksom kanske inte den mest avgörande delen i faktumet att man borde hålla fåglarna separerade från rovdjuren tänker jag.
Med hundar (och vissa katter?) går det dock bra att ha dom i samma rum, men att tex stänga in hundarna i ett sovrum eller så medan man har fåglarna ute?

Enligt L80, och om jag får säga det själv även enligt logik och reson ;), så ska papegojor och andra fåglar, dvs högst sociala flockdjur, ha minst en artfrände. Därför bör det inte vara något problem att lämna dem ensamma hemma för jobb osv, då de kan underhålla och sällskapa varandra medan du är borta. :)

Myggnät räcker inte för en papegojnäbb. Jag har satt upp som skärmar med voljärnät över fönstret i mitt fågelrum så jag kan öppna på sommaren, lätt att bygga själv!

Teflongrejer bör du byta ut, kanske lite smådyrt som engångskostnad men definitivt doable och värt! :) Överhettad teflon är en livsfara.

De är skräpiga indeed, det blir mycket fröskal, pelletssmulor, grönsaksbitar, dun, träflis, leksaksbitar och bajs att städa upp varje dag, även utanför burarna, men har man en rutin så är det inget jättebesvär, tycker jag iallafall…

Och ja… De förstör. 
http://68.media.tumblr.com/5f64e6f95309fa5c91e1f6c0145c7ea6/tumblr_nzqjn9eGju1sppe1to1_500.jpg
http://68.media.tumblr.com/44efe90e0774216329e57f8a528247f4/tumblr_mm1gzhrui81sppe1to1_1280.png
http://68.media.tumblr.com/a689be95bed356e8274db187a57d7f44/tumblr_nckfhqKILh1sppe1to2_500.png

Det går förstås att förhindra förstörelsen på flera olika sätt, men gojor är gnagiga och snabba och sneaky, så även om man har koll på dem och även om man förser dem med alla tänkbara gnagleksaker så blir det ju lite bett i saker som egentligen inte ska ha bett ändå. Vissa arter är mer destruktiva än andra. 

Flightsuit är ganska lätt för fågeln att ta sig ur och dessutom ganska tung och otymplig att röra sig i, så jag rekommenderar aviator-selen! Den finns inte till de allra allra minsta gojorna, typ undulater och dvärgpapegojor och så, men funkar bra till allt större än så.
Selträning är dock rätt svårt och inget som alla fåglar kommer gå med på, så om man inte köper en redan seltränad fågel så finns det alltid en viss chans att man inte kommer kunna gå ut med fåglarna i sele. …Men det gäller ju att vara envis :)

Jag tror att poicephalus-släktet (långvingepapegojor: meyers, morhuvade, brunhuvade osv) skulle kunna passa dina krav/önskemål rätt bra. Lagom storlek, ganska stabila, väldigt roliga och smarta, oftast väldigt tysta (jag har två morhuvade papegojor, en som aldrig gör några ljud alls förutom små visslingar och pruttljud, och en som skriker rätt högt och gällt, men väldigt sällan och inte i närheten av lika högt eller gällt som mina halsbandsparakiter), sociala och trevliga, lättlärda, dammar praktiskt taget ingenting, roliga att jobba med, och ändå tillräckligt lugna och laid-back för att kunna förhindra allt för mycket möbelförstörelse…
Däremot kan vissa långvingar vara rätt aggressiva och gärna välja ut en person (eller fågel) att tycka om och sedan bita/attackera alla andra. Det går att träna bort, såklart, men det kräver massor av jobb.
Det går dock att undvika genom att köpa vuxna omplaceringsfåglar som man vet inte har visat några sådana tendenser!

Maleficum
1/29/17, 8:06 PM
#3

Ja, verkligen lång text men det är ju de bästa ägarna sen, dem som verkligen lagt ner tid och fundering på sitt kommande val!

Är du stenhårt inne på just papegoja eller kan du även tänka dig någon annan fågel i liknande storlek? Finns ju en del andra trevliga fåglar i lite större storlek som ofta kan bli lätt tama. Tex starar (som många gånger kan lära sig härma ljud bättre än papegojor) och duvor.

Har själv skrattduva. Trevliga fåglar i "lagom" storlek (en kajas storlek), tuggar inte sönder saker så man kan ha dem frigående konstant.

Äter fröna hela så man slipper fröskal. Billiga i drift.

Honor låter inte speciellt mycket, hanarna kan hoa en hel del speciellt om de är själva. Har ett mysigt skrattande läte när de hoppar runt.

Blir väldigt lätt tama och gillar att vara med och se vad man gör. Går att träna (används oftast av magiker).

Är i stort rätt lugna och stressar inte lätt upp sig.

Har inga problem att vänja sig vid övriga husdjur (föräldrarna till min nuvarande var dock livrädda för igelkottar när dem gick förbi deras utevoljär). Man får snarare skydda dem från andra djur än tvärt om (mina kaniner brukar gilla att jaga dem när de går runt på golvet).

Går att vänja med sele och ha med ut. Riktigt tama kan man även ha ute utan sele (men jag skulle inte våga det ifall att något skulle hända).

Som med de flesta fåglar vill de helst ha artfrände, dock är det inte alltid möjligt. Han jag har nu som flytta hem till mig igen har hittills inte gått att få ihop med en annan duva då han attackerar men har inga problem att dela bur tillfälligt med mina kanariefåglar (har speciell fågellampa till deras voljär så duvan får vara där när jag går på hundpromenad för att få välbehövligt UV-ljus och inte riskera att flyga ut genom ytterdörren när jag och hunden går ut eller in).

Lever i genomsnitt 15 år men finns dem som blivit över 25 år (min äldsta blev minst 18 år, troligen äldre då dem jag övertog den från hade haft den i 16 år men var inte säkre på ålder när dem fick henne men de trodde på uppemot fyra år och hon bodde hos mig i ca två år innan hon dog). Är ofta friska.

Min brorsa har en amazonpapegoja. Dem kan låta förfärligt mycket (som du ju redan märkt). Har förstört en hel del, tex tuggat bort knappar på telefoner och tv-kontroller och tuggat spår uppe på trädörrar och stolar. Kan ge ordentlig blodvite när han är sur (har bitit hål i min mammas öra tex). Blir ofta fästa vid en viss person eller kön (han tycker bäst om män och vi tjejer duger bara om inget annat finns och är då rätt snäll mot oss vilket han ofta inte är om min bror eller pappa är nära). Nu är min brors goja en liten fegis men de kan ge skada på andra djur med sina näbbar. Kan bli väldigt jobbig när han inte får sin uppmärksamhet (eller bli helt deppig som när jag fick passa honom några veckor när brorsans barn föddes).

Även om man är hemma mycket så är det absolut bäst att ha två papegojor då dem skapar starka band och vill ha mycket sällskap!

Har tidigare haft undulater (inte att rekommendera om man ofta lider av migrän och isåfall kan ha dem i separat rum från där man vistas ofta). Blir en hel del fjädrar och fröskal över allt! Och de tugga gärna på tapeten på sina håll. Lättare med mindre fåglar är ju att ha fler då man inte behöver ha ett helt rum att få plats med bara bur till dem. Kan lätt ta sig igenom diverse små springor så man får passa sig! Iaf några av mina var rätt orädda och min första flög ner i tratten på vår hund när hon var unghund och nykastrerad. Helt klart charmiga små fåglar som kan vara rätt ettriga. En del blir fort och enkelt tama andra kan man få jobba mycket med och kanske aldrig få helt tama. Lever ju tyvärr inte lika länge som förr då det tyvärr finns en del sjukdomar hos dem numera (tex tumörer) man kan ju dock ha tur och få friska och långlivade individer.

Papegojsjuka är en zoonos (kan smitta mellan djur och människa). Angående att smitta mellan fågel och andra djur är det inget jag har vidare koll på.

En bra sida för att få veta lite mer hur det är att bo med större goja http://www.youschi.se/indexSv.htm

En bra dokumentär som är värd att se om man går i papegojtankar https://youtu.be/b-KdxI6b1_8

Skickar med en film på duvan Sixten och hunden Fjant.

Instagram: @theblindbunny
http://www.tizzys.n.nu

Elisabethantero
2/19/17, 12:54 PM
#4

Hej. Jag hade en grå jako i 26 år, tills han tyvärr vart sjuk o somnade in….. han var högljudd, pratade, sjöng o vissla för de mesta, skräpade ner, bet sönder allt möjligt men var förståss alldeles alldeles underbar där emellan! Var kompis med våra vädurskaniner , leonberger hunden o katter . Jag tror de beror lite på hur man presenterar nåt nytt djur i flocken! Eller så hade vi tur att de funkade så bra tillsammans. Varannan dag följde han med mej till jobbet, han fick välja själv : när jag frågade 'Vill du följa' så flög han antingen till transportburen, eller så gick han in i storburen om han ville bli kvar hemma :) Vrid o vänd o tänk dej för ordentligt, du kommer ju ha den nya flockmedlemen hos dej i mååånga år. Lycka till

Irrevirr
2/22/17, 1:40 PM
#5

Jag är fånigt förtjust i mindre fåglar som är relativt okomplicerade och går bra ihop i flock. Solklara favoriter är undulater, katarinaparakiter och nymfer, då det kommer till kroknäbbar. Annars älskar jag verkligen skrattduvor. Det enda negativa med dem jag kan komma på är att de är så snälla att mina finkar började dra fjädrar från dem för att bygga bo. 

När det kommer till mer komplicerade arter som kräver mer är min direkta erfarenhet begränsad till morhuvade papegojor. Jag har två stycken, som jag blivit med av olika anledningar. Inte riktigt helt självvalt, alltså. Dessa två är ljuvliga och väldigt tystlåtna. De har humör men inte värre än hanterbart, även om jag svär åt Mango mellan varven när hon får för sig att leta bohålor och vara hormonell. 😉 Hon gillar i princip alla människor medan den andra är lite feg av sig. 
Båda fåglarna vaktar buren och kan då bitas rejält mellan varven, så det är av största vikt att se till att ingen besökare stoppar in fingret. Detta kan också göra det krångligt för fågelvakten de väldigt få gånger vi åker iväg. Jag tränar både fågelvakter och fåglar gällande den saken. 
Det är av ganska stor vikt att man hittar en fågelvakt som det fungerar med. Man kanske inte är ute och reser så ofta men man kan bli sjuk eller liknande och behöva hjälp. Varken hundar, katter, möss, hamstrar eller övriga små fåglar och höns är några som helst problem här men gojorna kan vara det. 

Jag kan inte påstå att livet med dem är helt friktionsfritt. Att de skräpar, gnager och stökar en del gör mig inget men jag har även två små barn (ja, jag noterade att du inte vill ha barn men man kan ha vänner eller släktingar med barn som kommer förbi) och medan barnen fortfarande är små kan det vara ganska många små problem hela tiden. Även senare, kan jag tänka mig, om barnen råkar vara individer som inte gojorna råkar gilla. 

Jag har både hund och katt och där finns givetvis skaderisk från alla håll. Mina katter, eller min hund, bryr sig inte om gojorna överhuvudtaget. Däremot hör man ofta att folk avråder från kombinationen katt och fågel på grund av katternas munbakterier, som är farliga för fåglar. Då menar man inte genom bett nödvändigtvis, utan även att katterna slickar sin päls som sprids överallt och fåglarna får kontakt med den. Mina gojor vaktar som sagt buren och kommer det en hundnos eller kattass mot den kan det dessutom bli väldigt otrevligt. För mig fungerar det väldigt bra just nu men i tanken finns givetvis att gojorna kan komma att vara med om att introducera fler än en ny hund och katt framöver.
Jag satt råttvakt över julen och var med om en obehaglig incident där en av mina gojor lyckades ta sig till råttburen och blev biten rejält i tungan. Här fungerar det att ha både möss och hamstrar men mina gojor, särskilt ena, blev helt vansinnig över just råttorna. De tålde dem inte alls, så det blev alldeles för mycket bursittande för fåglarna medan råttorna var här och jag kommer aldrig mer att ta in råttor i mitt hem på grund av detta. I så fall, möjligen, på en annan våning. Med detta sagt kan det vara besvärligt att ha vissa andra djur tillsammans med papegojor. 

Att blanda arter av papegojor är också en hel vetenskap. Ja, bara att få två individer att passa ihop kan vara ett bök utan dess like. Jag fick ta hand om en icke tam morhuvad hane från början och lyckades hitta en hona åt honom men det tog ungefär ett år innan de kunde vara i samma bur. De kom från totalt olika levnadsförhållanden. Ena avelsfågel från utevoljär och andra sällskapsfågel som mest gått med andra arter. Sedan dog hanen och letandet efter en ny började. För dessa två har det tagit nästan två år att kunna leva tillsammans. De har suttit i samma bur under lång tid men hållit sig på varsin kant under två års tid medan acceptansen och slutligen vänskap växte fram. Det är ju inte heller alltid så enkelt att testa sig fram med olika individer. 

Mina morhuvade räknar jag ändå som okomplicerade. Ett par vänner har tre stycken. En av dem tål inte mannen i huset och en av dem tål inte kvinnan. Om den fågeln är ute kan hon inte vistas i samma rum, då är det direkt attack och då är det inte nådigt. Dessutom skriker de väldigt mycket och högt. Trots att de bor i villa har grannarna klagat. Givetvis försöker de lösa problemen men när gojorna lärt sig att vissa beteenden skapar reaktioner fortsätter de gärna.

JohannaN
2/22/17, 9:05 PM
#6

Mycket fina svar från allihopa ^^ 👍🤗

tamfåglar är inte bara fåglar i bur, dom är så mycket mer^^ Är sajtvärd på http://undulater.ifokus.se https://fageltorget.fria.ifokus.se/ samt http://burfaglar.ifokus.se .

Annons:
Upp till toppen
Annons: