Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (5) Senaste inläggen

Allmänt Avel och uppfödning Beteende och lek Bilder och filmer Burar och tillbehör Finkar Hälsa och skötsel Kakaduor Köpes, säljes, omplaceras Foder för alla fågelgrupper Minneslunden OT - Off Topic Om Sajten och iFokus Papegojor Presentationer parakiter Övriga fågelarter Hönsfåglar
Allmänt

Synd om burfåglar

2013-10-10 20:11 #0 av: postmortum91

Jag skriver inte detta för att uppröra utan för att säga vad mina tankar är kring det hela. Många tycker säkert att jag tänker helt konstigt, vilket jag kanske gör.

Jag älskar alla djur, och om jag hade fått så hade jag ägt alla sorters djur. Jag har alltid gillat fåglar och hade dem som favoritdjur som barn, men är fortfarande väldigt förtjust i dem. Så om jag ska vara ärlig så hade jag gärna velat ha ett par fåglar här hemma och ta hand om. Men samtidigt så kommer jag på min moraliska aspekt över det hela. Det är synd om dem. 

Om jag köper en hamster, så har jag kanske en bur på 1*1*1 meter, och då det en väldigt stor hamsterbur. Ute i det fria springer hamstern rätt mycket, och säkert på en relativt stor area, jag vet faktiskt inte. Men en fågel kan röra sig åt fler håll än bara vågrätt. En hamster är ju begränsad även i det fria, den kan bara springa, klättra eller gräva. Detta kan den ju även i fångenskap, fast på en mindre yta. 

Fåglar kan flyga, och de flyger på en mycket större area än vad en hamster springer på. En fågel i det fria kan ju flyga många hundra mil, den kan flyga upp och ner och åt öster, väster, norr eller söder. Ja ni förstår nog vad jag menar. En fågel förknippas ofta med frihet, och det är just det de har i det fria, frihet. De kan vara på platser som många andra arter inte kan. Därför tycker jag det är mer synd om fåglar än andra djur som man har i fångenskap, för i det fria har de så mycket större räckvidd att flyga på. Så om en hamster (bara som exempel) förlorar 2 st fotbollsplaner att springa på när den lever i en bur, så förlorar fågeln kanske 100 000 fotbollsplaner, eftersom de även kan flyga lodrätt. Sedan så köper jag inte riktigt det här med att de inte vet något bättre. Såklart att man inte kan släppa ut en tamfågel i det fria, det fattar ju jag med. Men hela grejen med tamfåglar tycker jag är synd. Hoppas ni förstår mitt resonemang. Jag dömer inte er, jag vill ju också ha fåglar som husdjur.

-Postnatal

Anmäl
2013-10-10 20:18 #1 av: Evisen

Jag kan bara tala för mig själv och mina fem undulater.

Jag har burdörren öppen då jag är hemma(för kunna hålla koll på dem) och de får välja om de själva vill hoppa ut och flyga eller stanna inne i buren.

Sen så vet inte fåglar vad vilt liv är då de är födda i fångenskap. Hade varit värre att fånga in en vild undulat och hålla den fången. Den skulle nog tyvärr inte bli långlivad :(.


Anmäl
2013-10-10 22:15 #2 av: Mi-rand-a

Tycker precis som du! Vill själv ha en fågel men tycker de är hemskt att ha dem inomhus oavsett om de flyger fritt till mestadels. De är så begränsat, känns som de inte kan sträcka ut vingarna/ sig själva. Hundar,katter,kaniner,marsvin m.m kan man faktiskt ta ut och låta dom springa fritt, men fåglar finns ju risken att de sticker iväg eller blir sönder pickade av andra fåglar. Sen finns de inte i min vildaste fantasi att ha en fågel i sele som jag sett att många faktiskt har. 

Anmäl
2013-10-10 23:24 #3 av: Mitchan

Jag kan självklart även jag bara tala för mig själv, så det är vad jag kommer att göra - ursäkta mig i förväg om det ser ut som om jag på något vis "skryter" eller något i den stilen, det är verkligen inte vad jag menar haha. Jag lovar. Det är bara så svårt att ha någon annan än mig själv som exempel.

Jag förstår definitivt vad du är inne på för spår, och håller till viss del med.... Men något av det allra viktigaste tycker jag är att ta upp faktumet att skadan redan är skedd. Folk har fåglar som husdjur. Fåglar föds upp i fångenskap. Det finns tamfåglar som behöver ett bättre hem och bättre miljö än vad de har i nuläget, och det är där jag tänker att jag kommer in. Man kan ju som sagt omöjligtvis släppa ut en tamfågel i det vilda och förvänta sig att den ska överleva, så därför tänker jag att man istället får göra det bästa av situationen. Jag har bara omplaceringsfåglar, som av olika anledningar inte kunnat stanna kvar där de bodde förut, och som i många fall behövt en bättre miljö.
Då tycker jag det bästa är att att ta emot dem, då jag faktiskt kan ge dem stor yta att flyga på, mycket leksaker, saker att gnaga på, färska grenar, bra mat, kärlek osv. Jag är väldigt engagerad, mina fåglar är mycket viktigare än vad jag själv är för mig - jag erkänner att jag från början skaffade fågel på grund av mina egna själviska behov, "fåglar är fina och intressanta, woho!", men jag känner att det inte är helt så längre. Jag tar hand om mina fåglar för deras skull. Jag har en goja som vissa dagar knappt kan vara nära mig utan att attackera, men jag ger henne så mycket tid och plats som möjligt ändå. Jag klarar mig med sår och ärr på armar, händer och ansikte, hon klarar sig inte riktigt lika bra instängd i en bur hela dagen - därför går hennes behov före mina. Vi tränar tillsammans, vi bygger upp vår tillit för varandra regelbundet.. Men inte bara för att jag ska slippa bli biten, utan allra allra mest för att hon ska slippa känna sig stressad och i behov av att attackera mig, eftersom att jag förhoppningsvis kommer finnas där hela hennes liv mår hon mycket bättre av att snart lära sig att acceptera mig.

Min första Morhuvade (Alaska) kom hit efter att ha vart vingklippt ett tag, hon kunde nästan inte alls svänga i luften och hade ibland svårigheter att landa. Jag hjälpte henne träna på flygningen, designade fågelrummet efter hennes behov, och uppmuntrade henne att flyga från en pinne till mig för att få godis. Hon blev lite bättre efter ett tags övningar, men det tog en enorm sväng mot det bättre när den andra Morhuvade (Miley) flyttade hit, och Alaska fick se henne flyga runt som ett stridsflygplan och ha jätteroligt med det. Alaska blev inspirerad, och i allmänhet lite gladare i och med närvaron av en artfrände, och började snart flyga mer - även när hon inte BEHÖVDE det. Idag är hon en superb flygare och det värmer hjärtat oerhört varje gång hon tar en flygtur just for the fun of it.

Mitt nuvarande fågelrum är någorlunda stort, inte så stort som jag skulle vilja ha det, men större än ett "average sovrum" eller så. Det går utmärkt att flyga runt som de knasbollar mina fåglar är här. Upp, ner, höger, vänster, och jag vet inte vad.
Jag sysslar mycket med miljöberikning, plockar in en halv skog i veckan ungefär. :P Hänger upp blåbärsris överallt för att fåglarna ska få leta och plocka mat själv, något som är både kul och nyttigt (fysiskt och psykiskt), sätter in färska, lövrika grenar i burarna som de får sitta på, gnaga på, och plocka bort löv från. Igen, nyttigt både fysiskt och psykiskt. Jag spenderar nästan alla mina "nöjespengar" på leksaker och burar etc till fåglarna, och väldigt väldigt mycket i månaden på mat till dem.

Ingen av mina fåglar är utan artfrände, jag skulle få alldeles för dåligt samvete om jag hade en ensamfågel för länge. De kan imo inte bete sig fullt naturligt i sällskap med endast människor, och jag tycker att det både är hälsosamt för fåglarna, och så himla kul och fint för mig att se, när de umgås med andra fåglar av samma art - så här hemma vinner alla på artfränder. (Jag har iofs haft himla tur med att båda mina "par" kommer överens så väl!)

Mitt mål när jag köper hus är att kunna ha minst två dedikerade fågelrum fulla av grenar, leksaker, levande fågelsäkra plantor, växter, träd etc, rep, klätterställningar, igennätade fönster så man kan öppna och släppa in sol och luft... You name it.
Totalt fågelsäkrade rum, inga sladdar eller giftiga grejer, inget de kan fastna i, inget som är farligt på något annat sätt - så att alla får tillgång till att bo burlöst dygnet runt, om de skulle vilja. Jag kommer ha burar i rummen därför att jag vet själv att minst två av mina fåglar helst av allt sover i bur.
Även en utomhusvoljär att turas om att umgås i om somrarna, stor och rymlig med mycket flygplats och tillgång till nyttigt solsken och frisk luft.

Eftersom att jag växt upp med papegojor, älskar dem mer än något annat, och aldrig någonsin skulle kunna tänka mig att leva utan sådana (speciellt med tanke på hur unga mina är och hur länge de lever - omplacera mina älsklingar tänker jag då inte göra i första (eller andra) hand, de får dras med mig! :P) så har jag inga som helst problem med att FAKTISKT forma mitt liv utifrån dem, istället för att som så många andra försöka forma fåglarna utifrån mitt liv.
Jag vet att det är så himla mycket att påstå just nu, och visst, det kanske inte blir precis som jag har tänkt mig, men jag kommer aldrig göra någonting utan mina fåglars bästa i åtanke.

Självklart tycker jag det är synd att fåglar togs från naturen för att tillfredsställa människan från första början, och kan tycka det är tragiskt att mina fåglar aldrig kommer uppleva samma frihet som deras vilda kusiner, och jag vill personligen inte stödja uppfödning av i synnerhet papegojor (fåglarna närmst mitt hjärta) då det finns så många som skulle behöva någonstans bättre att bo - men vad jag vill säga med det här är att det klart som korvspad faktiskt FINNS superbra fågelägare (och definitivt inte bara jag - det finns såklart folk som är mycket duktigare än mig, och som jag strävar efter att likna) hos vilka fåglarnas bästa är det ALLRA VIKTIGASTE.... Och då ska man verkligen inte ha dåligt samvete över att man har fåglar hemma. :)

Anmäl
2013-10-10 23:32 #4 av: Mitchan

#2 Tro det eller ej, men papegojsele är faktiskt väldigt säkert (iallafall aviatorselen) :) Superbra utformad efter fågelns kropp - lagom tunn, inga spännen, elastiskt band, omöjligt att komma ur... Skulle nog våga påstå att det är klart säkrare än hundkoppel/halsband :P
Sen ska man ju absolut inte tvinga på fågeln en sele, och alla vill ju inte ha en sådan på sig. Ingen av mina kan ha sele, och eftersom det inte är sjukt viktigt för mig heller har jag inte lagt tid på att selträna någon.
Många gojor tycker dock det är sååå himla kul att få följa med ut, och då är sele ett väldigt, väldigt bra alternativ. Att klippa en fågels vingar är både så himla dumt för fågelns fysiska & psykiska hälsa, och det försäkrar inte att den inte lyckas flyga bort utomhus, så det är för mig inte ens i närheten av ett alternativ. Att komma ut i transportbur funkar definitivt, men är inte alltid lika kul för fågeln - den vill ju vara med, röra på sig, sitta på axeln..... :)

Anmäl
2013-10-11 00:35 #5 av: Fridafj

Mycket intressant diskussion, med ett alltid lika svårt ämne! (Tyvärr är jag en människa som blivit skadad av filosofi-undervisningen och kan inte ens diskutera ordet "frihet" i praktisk bemärkelse - jag kan inte komma fram till hur "fria" vi människor själva är och än mindre då våra husdjur...) 

Jag ursäktar för att mitt inlägg blir så kort men jag är extremt trött just nu, men jag kan i alla fall säga att jag håller med så långt som att det är "synd" (om man nu kan kalla det så) om alla djur som bor med människor och på så sätt är frihetsberövade och inte kan bestämma över sin egna vardag. Men - nu är mina åsikter endast grundade på de kunskaper om djur jag har i allmänhet och de är givetvis väldigt översiktliga - jag tycker nog inte att det är någon större skillnad på om husdjuret i fråga är hund, katt, häst, råtta eller fågel. Alla dessa djur har levt under helt andra förhållande i det vilda innan de domesticerades, med större eller mindre revir och ytor som de rörde sig på, och jag håller med - en 1x1 meters bur till en hamster som man gör så naturlig och stimulerande som möjligt är ganska "lyxigt" jämför med (tyvärr) de flesta burar som förekommer i t.ex. handeln, och en 15 kvadratmeters utomhusvoljär till fåglar med naturliga växter är precis samma sak - "lyxigt" enligt vår standard men inte vad de vilda djuren får uppleva - men det är så det är, husdjur är husdjur just för att de lever tillsammans oss människor, och de har mycket annat i sin vardag - med en ägare som vet vad hen gör, kommer djuren att framförallt få kärlek (något som vi vet att de uppskattar! Kärlek från ett djur är väl det finaste som finns :) !), men framför allt trygghet, något som de vilda djuren aldrig riktigt får, i form av ett eget hem (precis som vårt hus är vår fristad), lek och stimulans, tillgång till möjligen lite annorlunda foder än i det vilda men oftast nyttigare och mer regelbundet, osv. Forhoppningsvis berikar allt detta deras liv, framför allt som sagt tryggheten. 

Det finns förvisso "avvikelser" (kommer inte på ett bättre ord) inom fågelhållning - som exempel kan väl nämnas brevduvor, som domesticerades från klippduvorna för några tusen år sedan, som i naturen flyger väldigt långt för att skaffa mat, och som senare avlats på för att bli ännu snabbare och ännu uthålligare. Dessa fåglar behöver naturligtvis flyga en hel del varje dag, och hålls därför på det sätt som täcker deras behov - i duvslaget har de sina reden, sin mat och sin trygghet (motsvarande grottorna deras vilda förfäder lever i), och varje dag släpps de fria så att de i flock kan flyga iväg åt vilket håll de önskar och flyga i en enorm cirkel runt området de bor i (i det vilda flyger de ju också samma sträcka varje morgon och kväll, dag ut och dag in, för att äta och för att sova, så för dem torde det vara naturligt att hålla sig till samma vanor och samma område) och sedan komma tillbaks. Någon av dem blir kanske tagen av en rovfågel på vägen, det händer, men sån är naturens lag och det finns inte mycket man kan göra åt det, tyvärr. Vad jag ville komma till var att när djuren har vissa speciella behov så brukar människan vara bra på att anpassa sig efter dem.      

Anmäl
2013-10-11 00:45 #6 av: Fridafj

#2 Jag respekterar dina åsikter men jag förstår inte riktigt vad du menar med att låta hundar/katter/kaniner/marsvin "springa fritt" (har själv ingen erfarenhet av sådana djur) - innebär det alltså helt utan staket eller någon slags inhägnad? 

För mig känns det som om de också sprungit iväg om de hade fått varit helt lösa - (med undantag utekatter och väldigt lydiga hundar möjligtvis) så det hade känts lite mer naturligt att antingen ha en sele på djuret i fråga eller ha en inhägnad yta, till exempel sin trädgård med ett staket runt så att de inte skulle rymma - och då skulle jag säga att det motsvarar i princip att ha en större utevoljär till sina fåglar. :)

#3 Ja, selen är ett bra alternativ, som har låtit mig spendera många härliga turer i skogen eller på stan med min förra fågel. (Min första fågel som jag hade när jag var liten brukade jag ta ut utan sele, hon var ej vingklippt, och det gick bra men en rovfågel började frekventera himlen ovanför vårt hus och hon hade även någon mindre trevlig pratstund med en katt i kvarteret.. så det kändes som det säkraste alternativet att skaffa en sele om något skulle hända.) :) Den motsvarar ju sele på hund eller träns på häst, men sen beror det ju kanske på vad man tycker om sådana saker i allmänhet... 

Anmäl
2013-10-11 14:43 #7 av: JohannaN

jag förstår precis vad du menar och känner samma sak, många djur lever i alldeles för små och trånga burar utan möjlighet att kunna röra på sig i den största mån och utsträckning som dom gör i det vilda. Kaniner, hamstrar, marsvin, råttor, möss m.fl och även många fåglar lever i trånga små burar dom dessutom inte har L80-måtten. Många människor ser dom mer som saker än individer tyvärr och ser inte att djuren behöver precis det vi behöver för att må bra.

mina Undulater lever i en 10 kvm stor yta på vintern och en 6 kvadrat yta på sommaren som skall bli större undan för undan och där tackhöjden är 2,40 meter. detta tycker jag är att försöka utveckla så att mina djur får det så bra som möjligt.

kan också bli arg på dom som låter sina fåglar/djur leva i en bur med hemskt små mått utan möjlighet att kunna sträcka ut vingarna eller röra sig.

detta var min åsikt :)

tamfåglar är inte bara fåglar i bur, dom är så mycket mer^^ Är sajtvärd på www.undulater.ifokus.se samt www.burfaglar.ifokus.se

Anmäl
2013-10-11 15:42 #8 av: Mitchan

Måste bara påpeka att du, postmortum91, skev att om du har en hamster ger du den en bur på 100x100x100 cm och att det därför är mer synd om fåglar än om den (?) - hur många är det som har så stora burar till sina hamstrar då? :) Jag har aldrig sett någon i mitt liv, faktiskt. Helt ärligt.

"Men en fågel kan röra sig åt fler håll än bara vågrätt. En hamster är ju begränsad även i det fria, den kan bara springa, klättra eller gräva. Detta kan den ju även i fångenskap, fast på en mindre yta."

- En hamster ÄR inte särskilt begränsad i det fria, den kan röra sig var och när den vill, och hur långt den skulle känna för. Det kan den inte i en bur. Inte ens en bur på flera kvadratmeter. Ett djur är ALLTID mer begränsat i våra hus/trädgårdar/stall/hagar/whatever, än vad det skulle ha vart i det vilda så att säga.
Sen reagerade jag på att du verkar tro att bur/tamfåglar aldrig får flyga lodrätt...? Eftersom att det är så himla nyttigt för en fågel att flyga lodrätt, då de använder mer muskler och kraft än när de flyger vågrätt, så är det något jag till och med tränar på och uppmuntrar mina fåglar att göra. ....Och även något som dom mer än gärna gör på egen hand. Vilda halsbandsparakiter letar gärna mat på marken, mina tama sådana är precis likadana. Finns det mat på golvet (vilket, tro mig, det GÖR rätt ofta när man har fåglar haha) så flyger de ner för att äta. :)

Så jag förstår inte alls din anledning till varför det är mer synd om fåglar än om hamstrar till exempel. Det finns dåliga fågelägare, och det finns dåliga hamsterägare. ..Och sen finns det även asbra fågelägare, och asbra hamsterägare.
Det är inte enligt min åsikt mer synd om en fågel hos en bra ägare än om en hamster hos en medioker ägare, bara för att fågeln är en fågel. :)

Anmäl
2013-10-11 21:52 #9 av: MimmiH

Har inte läst alla inlägg, men jag håller med dig i stort postmortum91.

Det var en slump att jag skaffade fåglar, det var en räddningsaktion som jag kan berätta om en annan gång, det slutade med att jag tog hem en misskött undulat som haft det svårt i flera år (som fick kompis och senare fler kompisar).

Jag kommer inte att skaffa fler fåglar när mina dött, för närvarande har jag sju undulater och två katarinaparakiter. De flesta är omplaceringsfåglar.


 

Anmäl
2013-10-12 21:45 #10 av: postmortum91

#8 Jag tog måttet för att förenkla, egentligen spelar det inte så stor roll hur liten och stor hamsterburen är, man berövar fågeln i förhållande till det fria tillståndet mer än vad man gör med en hamster ändå. Även om hamsterns bur är  en kubikmeter eller 20 kubikdecimeter. Fåglar flyger ofta långt, genom flera länder, även kontinenter vissa av dem, så då förstår du att utrymmet fågeln förlorar är väsentligt mycket mer än vad hamstern förlorar.

-Postnatal

Anmäl
2013-10-14 21:25 #11 av: [Emma--]

Jag förstår vad du menar, även om jag tycker det är lika illa med en hamsterbur egentligen. 

För en hamster kan röra sig över stora ytor också, skillnaden är ju vilka instinkter och behov djuren har. 

Tänker som så att min hamster är mer krävande än mina duvor. Duvorna sitter ofta inne i buren trots att buren står öppen. Dom söker sig ofta också till just buren. Dom är heller inte mycket för att flyga, utan går hellre runt på golvet och dom gör kort och gott inte så mycket medans hamstern kräver en hel del för att vara nöjd. 

Fåglarna är dessutom minst aktiva under natten, då hamstern är som mest aktiv och det gör det lättare att aktivera fåglarna.

Sen är det ju väldigt olika från fågel till fågel vad dom kräver. Och frågan är om det gör någon större skillnad att vara begränsad till en mindre yta att flyga på. Att dom flyger till andra länder t.ex handlar väl ofta om att bo där temperaturen passar osv, något som inte blir nödvändigt längre när vi anpassar det åt dom.

Medarbetare på devon rex ifokus & katter ifokus

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.