Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (5) Senaste inläggen

Allmänt Avel och uppfödning Beteende och lek Bilder och filmer Burar och tillbehör Finkar Hälsa och skötsel Kakaduor Köpes, säljes, omplaceras Foder för alla fågelgrupper Minneslunden OT - Off Topic Om Sajten och iFokus Papegojor Presentationer parakiter Övriga fågelarter Hönsfåglar
Hälsa och skötsel

Fåglarnas kräva, vad är det och hur funkar den?

2013-09-17 19:21 #0 av: JohannaN

vad är krävan på en fågel, vart sitter den och hur funkar den?? det är inte alla som vet så här tas upp lite om det.....

här är en genomskärning så man kan se vart krävan sitter på fågeln.

Dom flesta fåglar har en muskelsäck ut med matstrupen som kallas för kräva, på engelska kallas det för crop. Krävan är ett speciellt organ för just gruppen fåglar, dess huvudfunktion är just att förvara foder så att de kan tillgodose sin höga metabolism med en jämn tillgång på foder.
Krävans funktion är både att mjuka upp födan och reglera flödet av föda till systemet, genom att fungera som ett temporärt lagringsutrymme. Storlek och form på krävan är mycket variabel. Efter krävan förs födan till en körtelmage där den spjälkas (en process där ett ämnes beståndsdelar delas upp) och efter det till en muskelmage där födan "tuggas" eller knådas.
Muskelmagen består av fyra muskelband som roterar och knådar födan. Vissa arter sväljer grus eller småsten som hamnar i muskelmagen och hjälper där till att mala födan för att underlätta matsmältningen.
Kanariefåglar och andra finkfåglar är dagaktiva djur. De lämnar sin sovpinne vid dagens början och vid solnedgången uppsöker de den åter. Under dagen söker dom föda och då är det bra att lägga mat lite här och var i buren/voljären så dom måste leta och fina sin mat, det blir också en bra sysselsättning för dom och motion samtidigt.
Hönsfåglar och duvor t ex behöver sand för matsmältningen, då de sväljer fröna hela, medan papegojor, parakiter och finkfåglar som skalar sina frön, kan få sandinpackning i tarmarna och dö. Så också våra undulater som klarar att smälta maten utan stenarna.


Undulaterna tillhör den gruppen av fåglar som har så stark muskelatur att de inte behöver det. Det beror också på att de skalar sina frön. Då behövs inte en lika effektiv malning i muskelmagen. Undulater kan istället få krävan packad om den äter grus/sand och utvägen kan då leda till att fågeln dör, så det skall inte finnas i fåglarnas burar/miljö. Undulater äter större mängder foder på en gång, oftast är de på matjakt två gånger per dag, morgon och kväll. Den mat de då samlar på sig

samlas i krävan som en liten foderreserv.

Det är just därför det är bra att utfodra sina undulater två gånger per dag med frön och det vi ge dom ihop med fröna så som mixade grönsaker, bär, groddar, blötlagda frön, kokt ris, kokt ägg mm.

resten av dagen utfodras dom med grönsaker, örter, sådda frön mm. så man får en jämn balans på deras foderintag och så det blir så naturligt som möjligt för dom.

Dom större papegojfåglarna ägnar lång tid till att söka efter föda oftast tidigt på morgonen/förmiddagen och senare på eftermiddagen/kvällen vilket gör att vi då måste eftersträva även deras behov som undulaterna ovan och inte alltid ha en skål med mat framför sig dagarna i enda.

Lika så gäller för dom större som för dom mindre att man måste göra sökandet av födan så svår som möjligt så det blir tidskrävande för dom och ger motion och stimulans på samma gång.

sjukdomar i krävan som är vanliga hos våra tamfåglar är:


Candida svamp: En mögelsvamp som angriper luftvägarna och matsmältningssystemet och kan vara dödlig. Symptomen är att dom kastar upp frön, munnen får vitaktiga beläggningar, krävan töms mycket långsamt, fågeln får diarré med en sötaktig doft och ibland luktar det även sött i munnen.

Krävinflamation:
En inflammation i krävan kan bero på många olika saker, till exempel svampinfektion, parasiter eller bakterier. Det typiska tecknet på att en

undulat har inflammation i krävan är att den sitter och kräks upp frön upprepade gånger som den slänger med huvudet för att bli av med, fågeln kan också vara kladdig på huvudet efter allt kräkande och slängade med frön och slem. fågeln sitter och har uppburrad fjädrar och är allmänt slö. Det är väldigt viktigt att man tar sin fågel till en veterinär så fort man ser tecken på att fågeln har problem med krävan, då om den går obehandlad oftast leder till döden.

Kräkningar:
En fågel som kräks sitter oftast och hulkar för att sedan när den fått upp fodret eller enbart ett vitaktigt slem ruska kraftigt på huvudet från sida till sida så att frön och slem stänker omkring. En fågel som kräks har ofta också både mat och slem både på huvudet och halsen. Kräkningar är tecken på att fågeln antingen ätit något olämpligt eller har någon sjukdom. Kräkningar är symptom vid flera av de sjukdomar som kan drabba våra fåglar, bla vid bakterieinfektioner, krävförstoppning, svampangrepp och vid inälvsparasiter. När en fågel kräks och det inte rör sig om

bara ett enda tillfälle så ska veterinär kontaktas snarast möjligt.

Megabacterios:
Mikroskopiska organismer som är 40 gånger större än de flesta bakterier. De har vid olika tillfällen kallats bakterier, svampar och laktobaciller, men nu anses vara i en mikroskopisk klass för sig. man tror att svampen eller mer exakt den jäst-liknande patogenen bosätter sig i tarmkanalen hos en fågel på slemhinnorna och förekomma som en del av fågelns mag och tarmflora och inte alltid orsaka sjukdom.

mask och parasitangrepp: Fåglarna kan angripas av flera olika sorters inälvsmaskar. De smittar via avföringen från andra fåglar och kan ofta överleva länge i fåglarnas miljö, särskilt om det är fuktigt.

Parasiter som lever inuti kroppen hos fåglar är både vanliga och ovanliga. Vad som avgör detta är beroende av om fågelarten är mark, vatten eller trädlevande och vilken föda den äter. Förekomsten av parasiter regleras också mycket av hur vi håller våra tamfåglar och på vilket sätt och hur vi avmaskar.

De vanligaste endoparasiterna kan delas upp i två grupper; rundmaskar och plattmaskar. Alla parasiter har en livscykel som vanligen går från en vuxen individ som producerar ägg, dessa utsöndras i sin tur via avföringen och vidareutvecklas till larver antingen direkt eller i ett värddjur. Utvecklingen kan också gå genom ett förstadie till larver inuti cystor, dessa utvecklas. De vanligaste endoparasiterna hos våra tamfåglar är rundmaskar och ger vanligen besvär i form av vuxna maskar i mag-tarmkanalen. Ibland förekommer dock skador som orsakats av larver.

tamfåglar är inte bara fåglar i bur, dom är så mycket mer^^ Är sajtvärd på www.undulater.ifokus.se samt www.burfaglar.ifokus.se

Anmäl
2013-09-18 14:07 #1 av: Fridafj

Toppenbra artiklar du skriver, verkligen, och tack så mycket för att du tar dig tid att göra det och dela med dig av all kunskap!

Man blir lite undrande nu över hur folk som håller t.ex diamantduvor och finkar tillsammans eftersom den ena sväljer sten och den andra inte, men kan tänka mig, av de bilder jag sett, att de fåglarna bor i stora voljärer som är både inomhus och utomhus och då finns det ju alltid grus naturligt, så då kan väl duvfåglarna picka i sig det om de vill. :)

Anmäl
2013-09-18 14:55 #2 av: JohannaN

tack vad gullig du är och vad roligt att du gillar artiklarna :) älskar att dela med mig :)

ja, precis angående duvorna där :) det är alltid viktigt att vara påläst och fråga om just sin art då alla är olika individer :)

tamfåglar är inte bara fåglar i bur, dom är så mycket mer^^ Är sajtvärd på www.undulater.ifokus.se samt www.burfaglar.ifokus.se

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.