Vingklippning - verkligen för fåglarnas skull?
Världen över vingklipps fåglar. Deras ägare påstår att det är för deras bästa, men är det verkligen det? Sätter man verkligen fågelns behov i första rummet, eller är det ens egen bekvämlighet? Under drygt sex år har jag läst om olika tankesätt runt vingklippning, och i den här artikeln försöker jag spräcka de - så som jag finner dem - otillräckliga anledningarna som fågelägare ofta tar upp som argument för vingklippning.
"Jag måste klippa min fågels vingar, för annars kan han skada sig", "Jag måste klippa min fågels vingar, för hon kan flyga ut", "Vingklippning är inte djurplågeri, det är precis som att klippa håret", och så vidare.
Vanliga argument för vingklippning. Låt mig ta itu med det sista först - ursäkta för min bryskhet, men det där är den sämsta ursäkten någonsin. När senast blev du inkapabel att röra dig normalt för att du klippte håret? Det de som säger såhär tänker på är bara själva klippningen, då man tar av fjädrarna, det gör inte fysiskt ont för fågeln. Men vad de inte tänker på, är att fåglar är gjorda för att flyga. Precis som att hästar är gjorda för att springa, valar för att simma och apor för att klättra i träd, så är fåglars hela kropp och sinne skapat så att de ska fungera som flygande varelser.
Och det gör de verkligen - av alla flygande djur på jorden, är fåglarna de mest fulländade, de mest framgångsrika och utbredda. De har utvecklat den här färdigheten i över hundrafemtio miljoner år, trettio gånger så lång tid som något som ens är i närheten av att kallas människa har funnits. Hur kan man då tro att man kan ta av fågeln denna funktion, och tro att fågeln lever lika glatt och lyckligt som med flygförmågan i behåll? Jämför det med att låta en häst eller hund aldrig få springa i hela sitt liv, bara gå framåt i sakta mak med benen ihopbundna.
Vissa jämför vingklippning med stympning, och jag kan göra det själv. Det är som att du skulle ha benen avkapade till knäna och bara kunna ta dig fram på stumparna - aldrig skulle du kunna springa eller hoppa igen. "Men det är ju bara fjädrar, de växer ut igen!" Sant. Men hur ofta låter vi de växa ut igen? Fågelns fjädrar klipps, den kan inte flyga, sedan ruggar den några månader senare, de klipps igen, nästa ruggning, fågeln klipps igen... och så vidare. Då blir det permanent.
Saga vingklippt, sommaren 2005.
Här lever hon inte riktigt upp till sitt släktes namn -"långvingepapegojor".
En vanlig anledning till att fåglar vingklipps är för att de inte ska skada sig själva. "Vi har tagit dem från naturen och de är inte skapta för våra vardagsrum, så vi måste stympa dem för att ha dem." Det låter ju fruktansvärt rimligt (sarkasm). Ett djur som man måste stympa för att kunna ha inomhus är ett djur man inte ska ha överhuvudtaget.
Vingklippning är försvarat av väldigt många i framförallt USA, där också "de-clawing" och "de-barking" på hundar och katter är försvarat av många som det bästa för djuren. De-clawing innebär att man tar bort klorna och den yttersta tåleden på katter så de inte kan klösa på saker (jämförbart med att man amputerar yttersta fingerleden på oss människor), och de-barking innebär att man opererar om hundens stämband så att den inte kan skälla. Det är försvarat av vissa, som anser att om man inte gjorde detta skulle dessa djur, införskaffade av människor som inte står ut med att katter klöser och hundar skäller, snart hamna på räddningshem. Och därför är det "humant" mot djuren att ta bort deras klor eller röst.
Och vingklippning anses humant eftersom om inte det fanns skulle fåglarna, införskaffade av människor som inte kan hantera ett flygande djur, snart flyga bort eller omplaceras. Min åsikt om det är att det är inte fåglarnas fel att de är köpta av oseriösa människor. Utbildning av allmänheten är nyckeln.
Räddar vi dem från faror?
En vingklippt fågel är inte säker från faror, den är istället bara utsatt för nya faror. Alla fåglar har flyktreflexer, som gör att så fort de blir skrämda (vilket kan vara vad som helst som vi inte tycker är det minsta farligt och sällan kan förutse) försöker de fly. En vingklippt fågel kommer i stillastående luft oftast inte mer än någon meter, hårt klippta fåglar faller rätt ned, och i båda fallen kan de skada både bröstben och näbb, som kan brytas av. Dessutom finns det ju blodfjädrar, som, oskyddade av de andra vingpennorna (som ju är avklippta), kan lätt skadas, öppnas och fågeln kan i värsta fall förblöda till döds. En fågel har väldigt lite blod i kroppen då de ska vara så lätta som möjligt, åter till hur väldigt bra utvecklade de är för ett liv i luften.
Saga vingklippt, hösten 2005.
En annan anledning är att fågeln kan flyga ut. "Det är inte djurplågeri att klippa fågeln för jag ser den hellre stympad än ute i det fria." Visst, fåglar rymmer och blir ibland aldrig funna utan blir dödade eller självdör av svält eller kyla när de råkat flyga ut, men det har helt och hållet med människans (o)uppmärksamhet att göra. Se till att aldrig lämna fönster eller ytterdörrar öppna när fågeln är lös, så är det ordnat. Är det en stor risk att fågeln flyger in från ett rum till ett med en öppen dörr eller fönster, stäng dörren dit tills ni stängt dörren eller fönstret. Så enkelt är det.
Under mina åtta år med fåglar har två fåglar flugit bort, och lyckligtvis fick jag tillbaka båda inom kort. Den första gången var jag tolv år gammal och naiv nog att ha fågeln på axeln medan jag stod i en dörröppning, jag hade ett par dagar tidigare varit ute med fågeln (Saga) lös och det hade gått bra, hon hade flugit lös men inte rymt. Den här gången dock, försvann hon. Men det var bara 100% mitt fel, dumhet från min sida och inget annat. Definitivt inte ett skäl att klippa fågelns vingar, men det var självklart vad jag gjorde när vi fick tillbaka henne. Jag känner mig alltid så frustrerad när folk har en fågel som rymt och kommit tillbaka, och genast vingklipper den, som att de tänker "Men oj, hoppsan, kunde den flyga?", men jag gjorde det själv där och jag förstår inte hur jag tänkte.
Den andra gången var det Yondo som hade klippt av sig fjädrarna själv några månader innan och kunde fortfarande inte flyga särskilt inomhus. Jag var ute på en promenad med honom en tidig morgon, när han blev skrämd (minns flyktreflexerna) och flög upp i en tall. Åter, bara min dumhet. Och jag klippte inte Yondos vingar efter det, det lovade jag redan innan jag skaffade honom att det skulle jag aldrig göra. För inte var det hans fel att han flög bort? Nej, så varför skulle han straffas?
Saga med utvuxna vingar, oktober 2009.
Folk säger ofta att de ser hellre fågeln lös men stympad, än instängd i en bur hela sitt liv. Visst... men varför välja antingen eller? Jag lovar er att jag inte är den enda som klarar det helt fint med fritt flygande fåglar, inomhus, utan att ha de instängda i burar hela tiden. Allt handlar som sagt om att vi människor måste vara uppmärksamma. Jag tror jag ska lista upp farorna man brukar ha som argument, och säga vad jag tänker.
1. Fågeln kan flyga bort.
Det har jag redan gått igenom. Håll dörrar och fönster stängda och ha koll på fågeln (vilket du måste ändå så den inte tar sönder ditt hem), så är det inget som behöver gå snett. (Olyckor kan såklart ske, men med ökad uppmärksamhet eliminerar du en stor del av risken och kan ändå låta fågeln flyga inomhus.)
Också, angående att de kan flyga bort - det finns många sätt att vingklippa en fågel på. Som synes på bilderna ovan så var Saga ganska hårt klippt, utan några vingpennor kvar, då bara två extra vingpennor kunde få henne att flyga långt utomhus. Det vanligaste sättet är att man gör såsom jag gjorde på Saga men sparar ett par av de yttersta, men det är helt och hållet för att det ska "se bra ut", för att fågeln inte ska verka stympad. Ett annat vanligt sätt är att man kapar alla de yttre vingpennorna och lämnar de inre, lite kortare fjädrarna, vilket inte skulle fungera på små fåglar som Saga då de är så lätta att de flyger ändå.
Vart jag vill komma är att de vanliga metoderna gör att fågeln ändå kan flyga någon/några meter inomhus, vilket gör risken för att de flyger bort utomhus lika stor som innan den vingklipptes. Lite vind under vingarna, och iväg flyger fågeln. Däremot blir den inte riktigt lika bra på att manövrera och flyga fort, så det är större risk att den blir tagen av rovdjur. Det andra alternativet är att klippa fågeln så hårt att den faller som en sten, slår i backen och kan göra illa sig rejält - dessutom kan den få svårt att någonsin rugga/tappa de klippta fjädrarna igen om den är klippt på det sättet, jag har hört om flera fall där man fått dra ut fjäderstumparna på hårt klippta fåglar med tång.
2. Fågeln kan åka ned i en kokande gryta, och dö hemskt.
Självklart är det bland det sista man önskar sin fågel, men fågeln ska faktiskt inte vara i köket överhuvudtaget, så länge man har några pannor eller dylikt med teflon. Fåglar har känsliga andningssystem och teflon är giftigt för dem, minsta överhettning och fågeln kan dö inom minuter, det har hänt många gånger. Och även om ni inte har något med teflon, uppmärksamhet är nyckeln - eller ha helt enkelt fågeln i buren/ett annat rum när ni lagar mat.
3. Fågeln kan åka ned i akvariet, toaletten eller dylika vattenfyllda kärl, och drunkna.
Båda har hänt mina fåglar också - en gång råkade Saga flaxa ned i toan när vi hade duschat, men faktum är att den gången var hon vingklippt, och kunde alltså inte rädda sig själv... (Jag har tappat räkningen på alla gånger Saga åkt ned i badkaret, men alla gånger utom en var när hon var vingklippt.)
Den andra gången (eller första, snarare, då det hände långt tidigare), var en dvärgpapegoja jag hade som föll ned i ett akvarium och drunknade. Men det var helt och hållet mitt fel, för A) Vattennivån var så låg att hon inte kunde klättra upp, B) Akvariet var inte övertäckt, och C) Jag var inte där! Jag hade kunnat rädda henne om jag bara haft översikt, hon hade kunnat rädda sig själv om jag hållit vattennivån tillräckligt nära kanten, och hon hade inte behövt falla i överhuvudtaget om akvariet bara var övertäckt! Täck över vattenfyllda kärl, håll koll, och fågeln ska inte behöva drunkna.
Yondo, augusti 2006, knappt fem månader gammal. Han håller just på att lära sig landa och blir SÅ stolt och glad varje gång han lyckas!
4. Fågeln kan flyga in i rutor och bryta nacken.
Jag vet inte hur många gånger mina fåglar (undulater, nymfkakaduor och större papegojor) flugit in i rutor och aldrig ens fått en skråma, men samtidigt så är det en risk, fåglar har dött när de flugit in i rutor. Det är något av en träningssak. Mina fåglar har alltid fått lära sig att här är det glas, här kan ni inte passera, så de undviker att flyga där ens om t.ex. en glasdörr är öppen. Fortfarande är det en risk, om fågeln panikflyger eller liknande, och det är svårt att förhindra genom ren uppmärksamhet som i de tidigare exemplen, men man kan alltid hänga upp saker framför fönster eller glasdörrar, eller sätta lappar på dem. Om ni tycker det blir gräsligt fult kan ni ju alltid tänka över vad ni bryr er mest om, att det är vackert hemma hos dig, eller att din fågel får behålla sin flygförmåga, det som är lika naturligt för den som att andas.
5. Fågeln kan flyga in i takfläktar.
Återigen, ursäkta för min bryskhet, men... av alla ursäkter är nog den här den dummaste. Stäng av fläkten, busenkelt! Jag lovar att den inte är farlig när den är avstängd. Saga brukade flyga upp och sitta på den ibland, och knapra på den lite.
6. Fågeln är aggressiv och attackerar alla. (Eller alla utom dess utvalda partner.)
Det här är en aningen bättre anledning än resten, men fortfarande inte tillräckligt för att se det som rätt att ta av fågeln dess flygförmåga. Oavsett vad aggressionen beror på (rädsla, hormoner eller annat), så kan du vara säker på att fågeln blir än mer frustrerad av att bli vingklippt. En fågel som är rädd tar till flykt till att börja med. Fungerar inte det så bits den. Kan den inte flyga, så kan du nog räkna ut själv hur den kommer att bete sig istället. Och om fågeln blir tyst, snäll och lugn efter att ha blivit vingklippt kan du satsa stort på att det är för att den är deprimerad.
När Saga nästan blivit uppäten av en katt så sade hon nästan inte ett knyst på en månad. Hon var chockad. Likadant betedde hon sig under tiden hon var vingklippt. Sedan jag låtit henne behålla sin flygförmåga är hon mycket mer av en personlighet än förut. Att kunna flyga är inte bara viktigt för en fågels fysiska välbefinnande (det är den bästa motion de kan få och det är bara då de flyger som deras andningssystem fungerar som bäst), det är också mycket viktigt för dess psyke. Det är nog för en mindre intelligent fågel, som en fink, om man skulle ta av den dess vingar - den skulle inte längre kunna flyga, inte kunna fly. Tänk då de extremt intelligenta papegojorna, som flyger inte bara för att ta sig från plats till plats utan för att de njuter av det, det är en rejäl underdrift att säga att deras självförtroende får sig en rejäl törn.
Så har du en aggressiv fågel som du vingklippt och finner mycket lugnare sedan dess, kan du vara rätt säker på att det helt enkelt är för att fågeln är ledsen och nedstämd för att ha blivit av med sin flygförmåga.
7. Jag vill kunna få fågeln tam.
Vingklippning förenklar verkligen inte den saken. Det skulle vara om du försöker tvinga dig på fågeln, men det är det sista man ska göra när man försöker tämja en fågel. Om något så blir den bara ännu mer rädd, för den kan inte komma undan när den vill det. Vill den komma till dig så gör den det, klippt eller ej.
8. Jag vill kunna ta med fågeln ut.
Vissa delar av mitt svar här skulle vara samma sak som på punkt ett - angående att en fågel är ändå aldrig säker som vingklippt, såvida man inte praktiskt taget stympar den.
Och kort kan man helt enkelt säga - klarar du inte att ha ett flygande djur hemma, skaffa inte en fågel!
Yondos vingar - så som de ska se ut.
Frida Nyberg, 2009
Mycket bra artikell
![Avatar för [moanel]](http://process.ifokus.se/b8f8b82016975654122fbf818beac94c/dscn0595_thumb-64x64.jpg?thumb=64x64&source=http%3A%2F%2Fuploads.ifokus.se%2Fuploads%2Fbf6%2Fbf61f6ff1cde55696c625bffdfa70437%2Fdscn0595.jpg)
